| Mål
nr C-151/02 Det här domen utvecklar egentligen endast den definition
av arbetstid som domstolen redan tidigare slagit fast nämligen att
jourtjänst där arbetstagaren är skyldig att befinna sig på
arbetsplatsen i arbetstidsdirektivets mening skall anses som arbetstid.
Det kan medföra att arbetstidslagens regler om maximal veckoarbetstid
kan komma i konflikt med direktivet, eftersom begränsningen om max
48 timmars arbete i genomsnitt per fyramånadersperiod enligt arbetstidsdirektivet
även inkluderar övertid. |
Mål nr C-151/02 Vill du läsa domen , gå till min länksida,Ställ
dig på EG-domstolen Rättsfall i fulltext under rubriken
internationella domstolar och tryck på enter för att komma till
EG-domstolens hemsida. Skriv sedan bara C-151/02 (just så här
kopiera gärna, Markera texten och tryck Ctrl c för att kopiera
och sedan Ctrl v för att klistra in) så
får du domarna i fulltext. Jag lägger inte in domarna längre
här eftersom det blir bättre kvalité på EG-domstolens
egen hemsida och de dessutom kräver stort minnesutrymme.
DOMSTOLENS DOM
den 9 september 2003 (1)
Socialpolitik - Skydd för arbetstagares säkerhet och hälsa
- Direktiv 93/104/EG - Begreppen arbetstid och viloperiod - Läkares
jourtjänstgöring (Bereitschaftsdienst) på sjukhus
I mål C-151/02,
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Landesarbeitsgericht
Schleswig-Holstein (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Landeshauptstadt Kiel
och
Norbert Jaeger,
angående tolkningen av rådets direktiv 93/104/EG av den 23
november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden
(EGT L 307, s. 18), särskilt artikel 2.1 och artikel 3 i direktivet,
63. Enligt domstolen är det avgörande kriteriet, för att
kunna anse att de karakteristiska dragen i begreppet arbetstid i den mening
som avses i direktiv 93/104 föreligger under de perioder med jourtjänstgöring
som läkare fullgör på själva sjukhuset, att läkarna
är skyldiga att vara fysiskt närvarande på den av arbetsgivaren
anvisade platsen och att stå till dennes förfogande för
att omedelbart kunna utföra sina arbetsuppgifter vid behov. Såsom
framgår av punkt 48 i domen i det ovannämnda målet Simap
skall dessa skyldigheter, som gör det omöjligt för de berörda
läkarna att välja var de skall uppehålla sig under väntetiden,
anses ingå i utförandet av arbetsuppgifterna.
64. Denna slutsats ändras inte endast av det skälet att arbetsgivaren
låter läkaren förfoga över en vilosal i vilken denne
kan uppehålla sig så länge som hans tjänster inte
tas i anspråk
|
|
I Romfördraget 118a finns bestämmelser som ger stöd för att utfärda minimidirektiv
på arbetsmiljöns område. Det står också att medlemsstaterna är oförhindrade
att utfärda mer skyddande regler än de direktiv som utfärdas med stöd
av denna bestämmelse. När därför generaladvokat M.Jean Mischo i ett mål
som väckts av ett italienskt oljebolag säger att de bestämmelser som Italien
utfärdat med stöd av direktivet mot cancerogena ämnen strider mot
EG-rätten blev hela fackföreningsrörelsen i Europa tagen på sängen. Att
varje land fick skydda sin arbetsmiljö var självklara principer.
För svenska fackföreningar var det den lugnande försäkringen som gavs
vid inträdet i EG att vi alltid skulle få behålla vår standard på arbetsmiljöns
område där denna var bättre. Så som generaladvokaten yttrar sig, så brukar
i regel domstolen döma. Men EG-domstolen är en ytterligt politiskt känslig
domstol. Den lät sig påverkas av den fackliga opinionen. I domen som kom
den 17 december 1998 gick man inte på generaladvokatens
linje utan dömde helt efter den text som finns i Romfördraget,
d.v.s. att arbetsmiljöreglerna enligt 118A är minimiregler där medlemsstaterna
har rätt att införa och behålla bättre regler. Domen visar att fackligt
opinionsarbete är nödvändigt och framgångsrikt.
|
”Socialpolitik — Skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet
— Användning av arbetsutrustning — Risker vid exponering för
carcinogener — Direktiv 89/655/EEG och 90/394/EEG”
I mål C-2/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från
Tribunale di Genova (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Societā italiana petroli SpA (IP)
och Borsana Srl, angående tolkningen av artikel 4 i rådets direktiv 89/655/EEG
av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares
användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel
16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, s. 13; svensk specialutgåva, område
5, volym 4, s. 146) och artiklarna 3, 4 och 5 i rådets direktiv 90/394/EEG
av den 28 juni 1990 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering
för carcinogener i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i
direktiv 89/391/EEG) (EGT L 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 5,
volym 4, s. 208),
|