ARBETSDOMSTOLEN AD 2002 nr 58 Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett byggnadsföretag vilken, enligt vad utredningen visar, vid tre tillfällen vägrat att utföra arbetsuppgifter som det ålegat honom att utföra.  
Detta är en fulltextversion. Innehållsförteckningen är tillagd för att underlätta läsning på Webben. Rubriker är inte i originalformat för att göra dem sökbara. Namnen är avidentifierade. Domares och ombuds namn är kvar för prejudikatsvärdet.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckningen är ingen del av domen utan har lagts till för att det skall vara lättare att röra sig i domen på Webben. I övrigt är det originaldom, där endast känsliga namn bytts ut mot initialer.      

Innehållsförteckning. 2

Sammanfattning. 2

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

Förbundet 3

Bolaget 5

Förbundet 6

Domskäl 6

Har Sven-Göran B blivit avskedad eller uppsagd?. 6

Isdala. 7

Sisjön. 7

Inägogatan. 7

Stora Torp. 8

Övriga yrkanden. 9

Rättegångskostnader 9

Domslut 10

Ledamoten Palle Landins skiljaktiga mening. 11

Sammanfattning

Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett byggnadsföretag vilken, enligt vad utredningen visar, vid tre tillfällen vägrat att utföra arbetsuppgifter som det ålegat honom att utföra. 
ARBETSDOMSTOLEN                            
DOM                             Dom nr 58/02                               2002-05-08                              Mål nr A 119/01  Stockholm

KÄRANDE Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 106 32 STOCKHOLM  Ombud: advokaten Peter Kindblom, Advokatfirman Lindh Stabell Horten KB, Box 7315, 103 90 STOCKHOLM

SVARANDE Stefan A Byggnads AB, Gruvgatan 2, 421 30 VÄSTRA FRÖLUNDA  Ombud: advokaten Ingemar Nyman, Hamilton & Co Advokatbyrå Göteborg HB, Stora Nygatan 33, 411 08 GÖTEBORG    SAKEN avskedande/uppsägning

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) och Stefan A Byggnads Aktiebolag (bolaget) gäller kollektivavtal, s.k. hängavtal. Häng­avtalet hänvisar till vid varje tidpunkt gällande överenskommelse av kollektiv­avtalskaraktär mellan Sveriges Byggindustrier och Svenska Byggnadsarbetare­förbundet. Mellan dessa parter gäller bl.a. ett riksavtal, byggnadsavtalet. I detta finns bl.a. en förhandlingsordning i vars § 10 a 3 finns regler om bl.a. när protokoll som förts vid förhandling skall justeras. Som en bilaga till bygg­nads­avtalet finns ett anställningsskyddsavtal, som såvitt gäller de i detta mål aktu­ella avse­endena, innehåller regler som motsvarar reglerna i anställnings­skyddslagen.

Bolaget, som vid den i denna tvist aktuella tiden hade fjorton kollektiv­anställda, bedriver verksamhet bestående i om- och tillbyggnader företrädesvis i Göteborgsområdet.

Sven-Göran B, som är medlem i förbundet, anställdes hos bolaget år 1989. Tvist har nu uppstått med anledning av att bolaget skilt Sven-Göran B från anställningen. Tvisteförhandlingar har förevarit utan att parterna kunnat enas.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att  A. till Sven-Göran B utge ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning med 12 287 kr, allmänt skadestånd med 80 000 kr för den kränkning han utsatts för samt allmänt skadestånd med 6 000 kr för formfel samt B. till förbundet utge allmänt skadestånd med 15 000 kr för underlåtenhet att varsla och att justera protokoll i rätt tid. På beloppen har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgiv­ning av stämning, den 14 augusti 2001, till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt käromålet i dess helhet. Det ekonomiska skade­ståndet har vitsordats som skäligt i sig. Såvitt gäller de allmänna skadestånden har bolaget som skäligt i sig vitsordat 5 000 kr för brott mot kollektivavtalets bestämmel­ser i vad avser uppsägningshandlingens innehåll och sättet för dess över­läm­nande samt 1 000 kr för uteblivet varsel och underlåtenhet att justera pro­to­koll. I övrigt har bolaget inte vitsordat något allmänt skadestånd som skäligt i sig. Yrkad ränta har bolaget vitsordat som skälig i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Förbundets medlem Sven-Göran B har varit anställd i bolaget sedan år 1989. Han är en omvittnat skicklig yrkesman. Han har lidit av ryggproblem sedan år 1996 eller 1997 och har haft vissa besvär med arbetsuppgifter som belastar ryggen. Detta har varit känt för arbetsgivaren sedan 1997. Han har dessutom varit sjukskriven ett antal gånger på grund av ryggbesvären och även fått behandling för dessa.

I december månad år 2000 arbetade Sven-Göran B på bolagets arbets­plats Stora Torp. Sven-Göran Bs uppgift var att sätta ply­wood på ett träskjul och att utföra vissa kompletteringsarbeten. När Sven-Göran B fredagen den 15 december 2000 kom till arbetsplatsen för att slut­föra arbetet, var arbetskamraterna Erik E och Fredrik S där och ut­förde anläggningsarbeten. Erik E sade att Sven Göran Berntsson skulle gräva ner två sliprar. Sven-Göran B förstod att det var stor risk att han skulle drabbas av ryggproblem om han tog sig an den uppgiften. Han fram­förde det till Erik E, som sade att det fick Sven-Göran B ringa till Stefan A om. Sven-Göran B ringde till Stefan A och framförde att det fanns risk för ryggproblem om han utförde arbetet. Stefan A svarade honom att han skulle utföra arbetet och om inte ”skulle han få se vad som skulle hända på måndag.” Sven-Göran B uppfattade det som ett hot och tog illa vid sig. Han gjorde ett nytt försök att kontakta Stefan A. Då sade Sven-Göran B också att det fanns andra arbe­ten som han skulle slutföra. Han fick samma svar en gång till och tog mycket illa vid sig. Han åkte hem och efter ett telefonsamtal med förbundets avdelning i Göteborg sjuk­skrev han sig för resten av dagen, eftersom han kände sig mycket dålig. Han ringde till bolaget och meddelade detta.

Söndagen den 17 december ringde Sven-Göran B till Stefan A varvid de bestämde att mötas på bolagets kontor tisdagen den 19 december.

På kvällen den 18 december ringde Stefan A till Sven-Göran B. Stefan A sade att han hade tänkt igenom situationen och att det inte var någon mening med att fortsätta utan att Sven-Göran B fick sluta. Stefan A uppmanade Sven-Göran B att komma till bolagets kontor och lämna tillbaka tjänstebil och verktyg. Stefan A sade också att han skulle skicka en skriftlig uppsägningshandling. Sven-Göran B protesterade men Stefan A stod på sig.

Den uppsägning som Sven-Göran B så småningom fick och som date­rats den 18 december innehåller följande. ”Härmed bekräftas uppsägning av 621007-4859 Sven-Göran Bs anställning hos Stefan A Byggnads AB på grund av personliga skäl.” Vidare framgår det av handlingen att kopia sänts till förbundets avdelning 12 och till Lasse Bengtsson, en anställd hos bo­laget. Detta styrker att det den 18 december förekommit en kontakt vid vilken upp­sägningen skett.

Sven-Göran B kontaktade fackföreningen för att få råd. Han fick be­skedet att återlämna bil och verktyg när arbetsgivaren hade begärt det. Den 19 december åkte han till bolagets kontor och lämnade bilen och verktygen. Det sades inte mycket vid det tillfället.

Sven-Göran B tog på nytt kontakter med fackföreningen och den 21 december ogiltigförklarade han uppsägningen. Samma dag begärde för­bundets avdelning av bolaget en skriftlig redogörelse för skälen för uppsäg­ningen. I avdelningens begäran anges bl.a. att bolaget muntligt sagt upp Sven-Göran B. Bolaget lämnade en redovisning av grunderna för uppsäg­ningen och Sven-Göran B bemötte dessa.

Tvisteförhandlingar hölls lokalt den 29 januari 2001 och centralt den 2 maj 2001. I protokollen har under rubriken faktiska omständigheter angetts att Stefan A den 18 december muntligen skilde Sven-Göran B från anställningen med omedelbar verkan. Mot dessa uppgifter gjordes ingen in­vändning från bolagets sida vid justeringen av protokollen.

Först den 11 juli 2001 kom det av bolaget justerade protokollet från den centrala förhandlingen in till förbundet.

Sven-Göran B fick den 9 januari 2001 en ny anställning. Ogiltig­för­klaringen har därför frånfallits och i stället har ett yrkande om ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning framställts.

Bolaget har avskedat Sven-Göran B utan att ens saklig grund för upp­sägning har förelegat. Bolaget har därigenom brutit mot § 17 anställnings­skyddsavtalet, som - när det gäller grund för avskedande - överensstämmer med 18 § anställningsskyddslagen. Om Arbetsdomstolen inte skulle finna att det varit fråga om ett avskedande har Sven Göran Berntsson i vart fall blivit upp­sagd utan att saklig grund härför har förelegat. Bolaget har då brutit mot § 9 i anställ­ningsskyddsavtalet, som - i fråga om saklig grund - överens­stämmer med 7 § an­ställningsskyddslagen. Om Arbets­domstolen skulle finna att Sven-Göran B blivit uppsagd har han i vart fall blivit befriad från att tjänstgöra under tiden den 18 december 2000 till den 9 januari 2001. Först den 28 febru­ari 2001 skickade bolaget ett besked till Sven-Göran B om att han hade arbetsplikt. Då var det för sent. Sven-Göran B är berätti­gad till eko­nomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning för tiden den 18 december 2000 till den 9 januari 2001.

Bolaget har inte lämnat s.k. besvärshänvisning, dvs. inte angett vad Sven-Göran B hade att iaktta om han ville göra gällande att avskedandet eller uppsägningen var ogiltigt eller yrka skadestånd. Därigenom har bolaget brutit mot § 18 alternativt § 10 i anställningsskyddsavtalet, som i detta avse­ende ställer samma krav som 19 § respektive 8 § anställningsskyddslagen. Bo­laget har inte heller överlämnat beskedet om avskedandet eller uppsägningen till Sven-Göran B personligen. Därigenom har bolaget brutit mot § 19 alternativt § 12 i anställningsskyddsavtalet, som i detta avseende ställer samma krav som 20 § respektive 10 § anställningsskyddslagen.

Bolaget har även genom att underlåta att underrätta Sven-Göran B och varsla förbundets avdelning om den tilltänkta åtgärden brutit mot § 26 i an­ställningsskyddsavtalet, som i detta avseende uppställer samma krav som 30 § anställningsskyddslagen.

Bolaget har genom att inte justera och återsända protokollet i tid brutit mot § 10 a 3 i byggnadsavtalet. Enligt den bestämmelsen gäller bl.a. att protokoll skall vara utsedda justeringsmän tillhanda inom en månad efter sista förhand­lingssammanträdet och att protokollet skall vara justerat och motparten till­handa senast inom en månad från mottagandet, om inte annat överenskommes.

Bolaget

Bolaget bedriver byggnadsarbeten på entreprenadbasis. Arbetena är av olika omfattning och bedrivs samtidigt på flera olika arbetsplatser. Bolagets ledning består av Stefan A, som leder och fördelar arbetena genom att löpande lämna instruktioner om hur arbetet skall bedrivas. Bolagets verksamhet ställer stora krav på flexibilitet för att bolagets resurser skall kunna utnyttjas på ett företagsekonomiskt riktigt sätt. De anställda måste vara beredda att utföra sina arbetsuppgifter på olika arbetsplatser, att utföra från varandra skilda arbets­uppgifter och att vara varandra behjälpliga med olika göromål.

Stefan A har vid olika tillfällen haft mycket svåra problem när det gällt att förmå Sven-Göran B att följa de instruktioner som lämnats. Dessa problem har accentuerats under anställningstiden och under november och december 2000 blivit mycket allvarliga.

Den 3 november vägrade Sven-Göran B trots uppmaning av bo­lagets arbetsledning att lägga grus runt ett kylrumshus på arbetsplatsen Isdala.

Den 8 november vägrade Sven-Göran B vid arbetsplatsen Sisjön att hjälpa grävmaskinisten Jan G att lägga ut en drä­neringsslang trots att han uppmanats till det av arbetsledningen. Sven-Göran B lämnade i stället arbetsplatsen.

Den 8 december vägrade Sven-Göran B att utföra gjutning av ett golv vid arbetsplatsen Inägogatan, trots att han fick klara och entydiga order härom av arbetsledningen.

Samtliga dessa arbetsuppgifter måste i stället utföras av andra anställda hos bo­laget. Vid dessa tillfällen har Sven-Göran B fått klara och entydiga arbetsorder av Stefan A eller den eller dem han har anvisat. Sedan Sven-Göran B vägrat att utföra arbetsuppgifter har Stefan A talat om för honom att hans vägran att utföra arbete inte kunde accepte­ras. Bolaget har försökt utreda och komma till rätta med de problem som Sven-Göran Bs attityd inneburit genom att placera denne på arbe­ten som han kunde utföra ensam. Han har också disponerat en egen bil för att kunna arbeta ensam.

Den sista händelsen utspelade sig den 15 december på arbets­platsen Stora Torp. På morgonen omkring klockan åtta ringde Sven-Göran B till Stefan A och var aggressiv. Han svor och sade ”jag gör inte sådana här jävla skitjobb”. Sven-Göran B sade också att han inte ville utföra arbetet som innebar att han tillsammans med två andra an­ställda skulle bära två sliprar på plats. Han sade även att han inte skulle utföra arbetet ens om han fick hjälp av arbetskamrater. Sven-Göran B lämnade sedan arbets­platsen. Något senare, omkring klockan elva, ringde Sven-Göran B åter till Stefan A och berättade att han hade sjuk­skrivit sig samt att han befann sig i bostaden. Stefan A uppfattade situa­tionen så att Sven-Göran B vägrade utföra arbete som låg inom hans arbets­skyldighet. Sven-Göran B uppgav inga giltiga skäl för sin vägran att utföra arbetsupp­gifterna.

På kvällen söndagen den 17 december ringde Sven-Göran B till Stefan A och frågade var han skulle infinna sig för arbete på måndagen. Stefan A svarade att, eftersom Sven-Göran B var sjukskriven, hade han inte planerat in något arbete för denne. Med detta avslutades telefon­samtalet.

Under måndagen den 18 december förekom ingen kontakt mellan Stefan A och Sven-Göran B. Stefan A tog däremot kontakt med för­bundets avdelning 12 och kopplades då till ombudsmannen Mats . Han berättade om problemen och den oacceptabla situationen och bad om råd hur en uppsägningshandling skulle utformas. Stefan A gjorde efter den infor­mation han fick från Mats  noteringar om hur han skulle skriva. Han åkte sedan till kontoret och lät skriva ut uppsägningshandlingen, som han samma dag sände till Sven-Göran Bs hemadress.

På förmiddagen tisdagen den 19 december mötte Stefan A Sven-Göran B, som då hade lämnat bil och nycklar och var på väg att lämna bo­la­gets lokaler. De hälsade endast kort på varandra.

Bolaget har inte uppmanat Sven-Göran B att återlämna bil och nycklar. Detta har han gjort på eget initiativ. Denna inställning redovisade bolaget redan i anmärkningarna till protokollet från den lokala tvisteförhandlingen.

Det vitsordas att bolaget inte i rätt tid justerat och återsänt protokollet från den centrala förhandlingen den 2 maj 2001. Skälet till detta var att protokollet inte sändes till bolagets ombud utan till Stefan A som var bortrest en längre tid. Protokollet justerades så snart Stefan A återkommit.

Sven-Göran B har genom brevet den 18 december 2000 sagts upp av personliga skäl och bolaget har inte skilt honom från anställningen på ett sätt som är att jämföra med ett avskedande. Grunden för uppsägningen är att Sven-Göran B genom att vid flera tillfällen efter varandra vägra att utföra de order som lämnats honom och som avsett arbete som ligger inom hans arbets­skyldighet. Arbetsvägran har präglats av oresonlighet och allmän ovilja från Sven-Göran Bs sida. Detta har lett till att bolaget måst an­lita andra an­ställda för att utföra de arbets­uppgifter som ålagts honom. Detta har medfört ekonomisk skada för bolaget. Uppsägningen är sakligt grundad.

Bolaget vitsordar att uppsägningshandlingen inte innehåller de uppgifter som den skall innehålla enligt kollektivavtalet, att uppsägningshandlingen inte överlämnats till Sven-Göran B personligen, trots att inget hinder här­emot förelegat, samt att underrättelse och varsel inte har lämnats. Bolaget vid­går också att det inte har justerat och återsänt protokollet från den centrala för­handlingen inom den tid som framgår av byggnadsavtalet. Dessa underlåten­heter har skett av förbiseende och har inte medfört någon risk för rättsförluster för Sven-Göran B. Skadestånd bör i vart fall inte utgå med mer än vad som vits­ordats av bolaget.

Förbundet

Förbundet bestrider att Sven-Göran B gjort sig skyldig till någon arbetsvägran. Bolagets organisation är sådan att endast Stefan A har kunnat ge Sven-Göran B arbetsorder. Om hans arbetskamrater gett honom arbetsuppgifter föreligger alltså ingen arbetsvägran. Om Arbetsdom­stolen skulle komma fram till att det varit fråga om arbetsvägran, utgör denna ändå inte grund för avskedande eller uppsägning.

Domskäl

Förbundets medlem Sven-Göran B har varit anställd i bolaget sedan år 1989. Anställningen har ostridigt avslutats av bolaget. Parterna har dock skilda uppfattningar om hur detta gått till. Förbundet har gjort gällande i första hand att Sven-Göran B vid ett telefonsamtal med bolagets företrädare, Stefan A, den 18 december 2000 blivit avskedad och i andra hand att han, som bolaget gjort gällande, blivit uppsagd samt att Sven-Göran B skilts från anställningen under omständigheter som inte ens utgjort saklig grund för uppsägning. Bolaget har gjort gällande att Sven-Göran B sades upp från sin anställning genom en handling som Stefan A skrev den 18 december 2000 och samma dag skickade med post till Sven-Göran B samt att uppsägningen var sakligt grundad.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets be­gäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Sven-Göran B samt vittnesförhör med Mats  och Leif J. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med Stefan A samt vittnes­förhör med Erik E, Fredrik S, Thomas W, Jan G och Thomas E. Förbundet har åberopat viss skriftlig bevisning.

Har Sven-Göran B blivit avskedad eller uppsagd?

Förbundet har alltså gjort gällande i första hand att bolagets företrädare Stefan A vid ett telefonsamtal den 18 december 2000 avskedade Sven-Göran B. Enligt förbundet sade Stefan A vid telefonsamtalet att det inte var någon mening med att fortsätta och uppmanade Sven-Göran B att återlämna bolagets bil och verktyg. Bolaget har bestritt att det förekommit något sådant samtal och uppgett att Sven-Göran B återlämnade bil och verktyg på eget initiativ.

Sven-Göran B har när han hörts i målet uppgett att ett sådant samtal som förbundet gjort gällande har ägt rum och Stefan A har förnekat att något sådant samtal förekommit. Uppgift står alltså mot uppgift. Förbundet har pekat på innehållet i vissa handlingar, uppsägningshandlingen och förhand­lingsprotokoll, som kan, men inte måste, förstås så att bolaget medgett att det förekommit ett telefonsamtal. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det dock inte mot bolagets bestridande anses visat att det den 18 december 2000 före­kommit ett telefonsamtal med sådan innebörd som förbundet påstått. Arbets­domstolen ut­går därför från att bolaget - som detta hävdat och som även för­bundet gjort gällande för det fall att ett avskedande inte visas ha förekommit - sade upp Sven-Göran B från anställningen genom det den 18 december 2000 dagtecknade brevet.

Frågan är då om Sven-Göran B, som bolaget påstått, gjort sig skyldig till arbetsvägran som utgör saklig grund för uppsägning.

Har Sven-Göran B gjort sig skyldig till arbetsvägran ?

Bolaget har gjort gällande att Sven-Göran B under november och december år 2000 vägrat att utföra arbetsuppgifter vid arbetsplatserna Isdala, Sisjön, Inägogatan och Stora Torp.

Isdala

Bolaget har gjort gällande att Sven-Göran B den 3 november, trots uppmaning, vägrat lägga grus runt ett kylrumshus på arbetsplatsen Isdala var­för arbetet i stället fick utföras av en annan arbetstagare. Förbundets inställ­ning är att Sven-Göran B inte har fått någon uttrycklig order av Stefan A utan att det är andra arbetstagare som har gett honom arbetsuppgifter, varför det inte kan utgöra någon arbetsvägran.

Sven-Göran B har uppgett att Stefan A inte sagt till honom att lägga ut grus. Stefan A har uppgett att han, kanske dagen före denna händelse, instruerat Sven-Göran B att denne skulle lägga tak på ett mindre kylrum som var under uppförande och lägga ut grus runt byggna­den. Erik E har uppgett att han från stadens fritidsförvaltning, åt vilken arbetet utfördes, fick ett telefonsamtal om att gruset inte var utlagt, att han då ringde till Sven-Göran B som sade att ”jag gör inga sådana skit­arbe­ten”. Fredrik S har uppgett att han visade Sven-Göran B var det material som skulle användas fanns. Stefan A har även uppgett att han efter denna händelse talade med Sven-Göran B, som då inte kunde ge något skäl för sitt handlande.

Ostridigt är alltså att Sven-Göran B inte utfört arbetsuppgiften att lägga ut grus. Sven-Göran B har förklarat detta med att han inte fått någon uttrycklig order av Stefan A att göra detta, vilket dock Stefan A uppgett att han fått. Även om man godtar Sven-Göran Bs uppgift om att han inte fått någon uttrycklig order om detta framstår hans handlande som klandervärt. Det måste med hänsyn till vad som upplysts om hur bolagets verksamhet bedrivs ha framstått som självklart även för Sven-Göran B att han skulle vara behjälplig med och utföra de arbetsuppgifter som skulle ut­föras på den arbetsplats där han befann sig. Sven-Göran Bs uttalande till Erik E talar också för att det fanns en motvilja hos Sven-Göran B att utföra vissa arbetsuppgifter.

Sisjön

Bolaget har gjort gällande att Sven-Göran B den 8 november vid arbetsplatsen Sisjön vägrat att hjälpa grävmaskinisten Jan G med att lägga ut en dräneringsslang samt att han i stället lämnade arbetsplatsen. För­bundet har gjort gällande att någon order inte getts av Stefan A utan av annan arbetstagare.

Stefan A har uppgett att han dagen före denna händelse gett Sven-Göran B klara besked om vad som skulle göras och att han skulle hjälpa grävmaskinisten. Sven-Göran B har uppgett att han bara visste att han skulle hålla i ett instrument vid arbetsplatsen och att han inte visste vad han i övrigt skulle göra. Erik E har uppgett att man ringde från det schakt­företag som grävmaskinisten arbetade åt och uppgav att det var en person på arbetsplatsen som inte ville arbeta. Jan G har uppgett att Sven-Göran B skulle hjälpa till med att lägga slang, ”hålla höjden” och lägga ut matta samt att Sven-Göran B när han ombads göra det svarade att det gör jag inte och åkte från platsen. Stefan A har uppgett att han efter denna händelse hade ett allvarligt samtal med Sven-Göran B som då lovade att bättra sig.

Enligt Arbetsdomstolens mening måste det även i detta fall ha framstått som självklart även för Sven-Göran B att han skulle vara behjälplig med de arbetsuppgifter som förekom på arbetsplatsen. Det framstår som otänkbart att Sven-Göran B skulle ha sänts till platsen endast för att hålla i ett instrument samtidigt som annan skulle behöva sändas dit för att biträda gräv­maskinisten i övrigt. Sven-Göran Bs uttalande till grävmaskinisten talar för att det närmast var Sven-Göran Bs motvilja mot arbetsupp­gifterna som låg bakom hans handlande.

Inägogatan

Bolaget har inledningsvis gjort gällande att Sven-Göran B den 8 december på arbetsplatsen Inägogatan underlåtit att utföra borttagning av s.k. finsats när en vattenskada i ett duschrum skulle åtgärdas. Under målets hand­läggning har dock bolaget ändrat inställning och gjort gällande att Sven-Göran B vägrat att utföra gjutning av ett golv.

Stefan A har uppgett att han, efter det att avfuktning skett, bad Sven-Göran B åka till platsen och gjuta en s.k. grovsats men att denne inte utförde arbetet. Sven-Göran B har uppgett att han rivit väggar och bilat bort finsatsen, att det sedan skulle dröja ett tag, eftersom avfuktning skulle ske, samt att Thomas W några dagar senare frågade om storleken på fin­satsen och sedan göt den. Thomas W har uppgett att Stefan A ringde till honom och berättade att Sven-Göran B hade påbörjat arbetet men inte velat gjuta golvet.

Mot bakgrund av de olika uppgifter som lämnats från bolagets sida i denna del och att utredningen inte kan sägas ge helt klart besked om vad som förevarit, finner Arbetsdomstolen att det inte kan anses utrett att Sven-Göran B gjort sig skyldig till arbetsvägran i detta fall.

Stora Torp

Bolaget har gjort gällande att Sven-Göran B den 15 december på arbetsplatsen Stora Torp vägrat att vara behjälplig med att lägga två sliprar på plats. Förbundets inställning är att Sven-Göran B på grund av sina ryggbesvär inte kunde utföra arbetet.

Stefan A har uppgett att Sven-Göran Bs uppgift var att bygga en vägg på ett uthus och för detta behövdes en grundbjälke bestående av två sliprar som krävde en urschaktning på ca fem centimeter, att Sven-Göran B ringde honom och utan att ange någon förklaring sade att jag gör inte de här ”jävla skitjobben”, samt att han uppmanade Sven-Göran B att ut­föra arbetet vilket denne vägrade trots att Erik E och Fredrik S, vilka befann sig på arbetsplatsen, erbjöd sig att hjälpa till. Sven-Göran B har uppgett att han vid telefonsamtal till Stefan A sagt att det var på grund av ryggen som han vägrade att utföra arbetet, och att han ansåg sig utsatt för kränkande behandling och åkte hem. Erik E har uppgett att Sven-Göran B till honom sade att Stefan A sagt att Sven-Göran B inte behövde göra sliperarbetet, att Stefan A vid ett kontroll­samtal sade att detta var lögn samt att Sven-Göran B sade att han inte gör sådana ”skitarbeten”. Fredrik S har uppgett att Sven-Göran B inte sade något om problem med ryggen.

Enligt Arbetsdomstolens mening visar utredningen i denna del att Sven-Göran B vägrat att utföra arbetet med sliprarna. Han har i domstolen förklarat sitt handlande med att arbetet skulle kunna ha orsakat honom ryggbesvär. Utredningen får dock anses ge vid handen att Sven-Göran B inte vid händelsen angav något sådant skäl och Arbetsdomstolen anser sig därför kunna bortse från denna förklaring, särskilt som Sven-Göran Bs yttranden till Stefan A och Erik E ger vid handen att det även i detta fall var Sven-Göran Bs motvilja mot arbetsuppgiften som låg bakom hans handlande.

Har bolaget haft saklig grund för uppsägningen?

Utredningen visar alltså att Sven-Göran B vid tre tillfällen gjort sig skyldig till arbetsvägran. Utredningen visar också att bolaget måst anlita andra för att utföra de arbetsuppgifter som Sven-Göran B vägrat att utföra. Erik E har uppgett att han fick köra från Kungsbacka för att lägga ut gruset vid arbetsplatsen Isdala. De arbetsuppgifter vid arbetsplatsen Sisjön som Sven-Göran B vägrade att utföra fullgjordes, enligt vad Erik E och Fredrik S uppgett, av dem sedan de fått bege sig till platsen. Uppen­barligen måste även arbetsuppgifterna vid arbetsplatsen Stora Torp ha utförts av andra anställda. En slutsats som måste dras av utredningen är att Sven-Göran B genom sitt handlande orsakat bolaget olägenheter och kostna­der, även om kostnadernas storlek inte kan fastställas. Slutförandet av arbetena har också försenats vilket kan påverka förhållandet till beställarna. Utredningen visar även att andra anställdas arbetsförhållanden påverkats av Sven-Göran Bs beteende och att han av andra anställda uppfattats som illojal.

Av förarbetena till lagen om anställningsskydd (prop. 1973:129 s. 124) fram­går bl.a. följande. Vid bedömningen av om bl.a. ordervägran utgör saklig grund för uppsägning bör bedömningen inte inriktas så mycket på vad som förekommit i det enskilda fallet utan på de slutsatser om arbetstagarens lämp­lighet som kan dras av det inträffade. Först vid klart dokumenterad olämplig­het bör kravet på saklig grund anses uppfyllt. En ordervägran bör inte utan vidare anses utgöra saklig grund för uppsägning. Omständigheterna i det en­skilda fallet kan ha varit sådana att arbetstagaren haft skäl för sin vägran som det kan vara rimligt att ta hänsyn till. Om arbetstagarens ordervägran framstår som ett uttryck för en allmän ovilja att rätta sig efter arbetsgivarens anvis­ningar torde saklig grund få anses föreligga. I fall där arbetstagaren misskött sig framstår det som be­fogat att ta hänsyn till sådana omständigheter som att arbetstagaren varit an­ställd lång tid, att han inte tidigare misskött sig eller att vad som inträffat framstår som en tillfällig förlöpning från arbetstagarens sida.

Enligt Arbetsdomstolens mening framstår Sven-Göran Bs handlande att vid tre tillfällen vägra att utföra arbetsuppgifter som ålegat honom åtminstone tillsammans som ett allvarligt åsidosättande av hans åligganden gentemot arbetsgivaren. Det har inte framkommit att Sven-Göran B har haft några sådana skäl för sin vägran som det finns anledning att ta hänsyn till. Av vad han yttrat i samband med de tre tillfällena framgår att hans handlande be­rott på att han hyst en allmän ovilja mot att utföra vissa arbetsuppgifter, som han inte ansett tillräckligt kvalificerade. Sven-Göran B har enligt vad ut­redningen visar orsakat arbetsgivaren olägenheter och ökade kostnader. Enligt Arbetsdomstolens mening bör Sven-Göran Bs åsidosättande av sina skyldigheter gentemot arbetsgivaren typiskt sett kunna utgöra saklig grund för uppsägning.

Förbundet har emellertid också gjort gällande att bolaget inte klargjort för Sven-Göran B att han riskerade sin anställning genom sitt beteende, vilket enligt Arbetsdomstolens praxis kan krävas för att saklig grund för upp­sägning skall anses föreligga. Enligt bolaget har dock Stefan A klargjort för Sven-Göran B att hans arbetsvägran inte kan accepteras.

Stefan A har uppgett att det förelegat stora problem med Sven-Göran B som inte velat göra som Stefan A vill, att han haft åtskilliga samtal med Sven-Göran B om detta, att Sven-Göran B då lovat att bättra sig men det blivit tvärtom, samt att han efter de aktuella händel­serna haft samtal med Sven-Göran B om dessa men att dessa samtal inte dokumenterats.

Med hänsyn till de problem som Sven-Göran Bs handlande orsakat framstår det som mindre troligt att Stefan A skulle ha underlåtit att ta upp dessa med Sven-Göran B, särskilt som dennes handlande också i hög grad påverkade andra anställdas för­hållanden liksom förhållandet till andra företag och till beställare. Enligt Arbetsdomstolens mening måste det, även om några samtal inte dokumente­rats, redan efter de två första aktuella händelserna ha stått klart för Sven-Göran B att arbetsgivaren inte kunde acceptera hans beteende. Sven-Göran B måste ju själv ha insett att han genom sitt handlande orsakade arbetsgivaren olägenheter och extra kostnader. Trots det har han inte förändrat sitt beteende. Med hänsyn härtill och till den ovilja mot att utföra vissa arbetsuppgifter som Sven-Göran B visat är det enligt Arbetsdomstolens mening inte antagligt att tillsägelser eller erinringar från arbetsgivarens sida efter händelsen den 15 december 2000 skulle ha lett till någon avgörande förbättring i Sven-Göran Bs be­te­ende. Vilka krav som kan ställas på att en arbetsgivare före en uppsägning skall varna arbets­tagaren och erinra om att denne genom sitt handlande riskerar sin anställning bör naturligtvis också vara beroende av vad arbetstagaren låtit komma sig till last. Särskilt stränga krav på sådant bör inte ställas om arbets­tagaren på ett all­varligt sätt vid upprepade tillfällen åsidosatt sina grundläggande och självklara skyldigheter enligt anställningsavtalet och arbets­givaren inte gett arbetstagaren anledning att anta att arbetsgivaren accepterar arbetstagarens beteende.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner Arbetsdomstolen att bolaget haft saklig grund för uppsägningen av Sven-Göran B. Den om­ständigheten att Sven-Göran B har en för branschen osedvanligt lång anställningstid bör inte tillmätas någon större betydelse när det är fråga om upprepade fall av arbetsvägran.

Förbundets yrkanden om allmänt skadestånd för att Sven-Göran B av­skedats eller sagts upp utan att saklig grund för uppsägning förelegat skall alltså avslås.

Övriga yrkanden

Förbundet har även yrkat ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersätt­ning till Sven-Göran B för tiden från uppsägningen till dess han den 9 januari 2001 fick en ny anställning. I bolagets uppsägnings­handling har upp­sägningstiden inte angivits och av ut­redningen i målet framgår att bolaget först efter det att han fått ny anställning underrättade honom om att uppsägnings­tiden var fyra månader och att man an­såg honom arbetsskyldig under denna tid. Mot denna bakgrund bör saken be­traktas så som förbundet gjort gällande, nämligen att bolaget får anses ha be­friat Sven-Göran B från arbete under uppsägningstiden. Bolaget bör därför förpliktas ersätta Sven-Göran B för inkomstbortfallet under den period som yrkandet avser. Om be­loppet råder inte tvist. Ersättningen bör med hänsyn till den bedömning som gjorts betraktas som lön och semesterersättning.

Av utredningen framgår att bolaget i förhållande till Sven-Göran B brutit mot bestämmelser i anställningsskyddsavtalet eller motsvarande bestäm­melser i anställningsskyddslagen genom att inte lämna s.k. besvärshänvisning, inte överlämna uppsägningshandlingen personligen och inte underrätta honom i förväg om den tilltänkta åtgärden. Av utredningen framgår även att bolaget i förhållande till förbundet åsidosatt sin skyldighet enligt anställningsskydds­av­talet att varsla förbundet om den till­tänkta åtgärden och sin skyldighet enligt byggnadsavtalet att inom viss tid justera och återsända förhandlingsprotokoll. Den sistnämnda försummelsen har inte berott på någon ovilja mot att fullgöra skyldig­heterna utan på att bolagets företrädare varit bortrest under den aktuella tiden. Bolagets underlåtenhet att i förväg underrätta Sven-Göran B och att varsla förbundet om uppsägningen framstår som betydligt allvarligare. Skadestånden bör bestämmas till de yrkade beloppen nämligen 6 000 kr till Sven-Göran B och 15 000 kr till förbundet.

Rättegångskostnader

Parterna har vunnit ömsom. Vad bolaget tappat får anses vara av ringa be­tydelse. Bolaget bör erhålla full ersättning för sina rättegångskostnader. Om beloppet råder ingen tvist.

Domslut

Med avslag på Svenska Byggnadsarbetareförbundet yrkande om allmänt skade­stånd till Sven-Göran B för brott mot 17 § alternativt 9 § anställnings­skyddsavtalet förpliktar Arbetsdomstolen Stefan A Byggnads AB att till Sven-Göran B utge  lön och semesterersättning med tolvtusentvåhundraåttiosju (12 287) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2001 till dess betalning sker och allmänt skadestånd med sextusen (6 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2001 till dess betalning sker samt att till Svenska Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med femtontusen (15 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2001 till dess betalning sker.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet skall ersätta Stefan A Byggnads AB för rättegångskostnader med åttiotretusen (83 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Hans Tocklin, Charlotte Abrahamsson, Palle Landin (skiljaktig), Carl Magnus Pontén, Göran Gräslund, Inger Öhrn Karlsson, Jarl Karlsson

Sekreterare: Karina Hellrup
 Domsbilaga till mål A 119/01

Ledamoten Palle Landins skiljaktiga mening.

I målet är klarlagt att Sven-Göran B vid minst tre tillfällen inte utfört arbetsupp­gifter, som ålegat honom enligt anställningsavtalet. Detta beteende är klandervärt särskilt som Sven-Göran B måste ha insett att hans beteende orsakat bolaget olägenheter och merkostnader. Det är i målet inte visat eller helt utrett att Arbetsgivarens representant Stefan Ahlbäck vid sina samtal med Sven-Göran B tydligt klargjort att dennes anställning var i fara om han inte ändrade sitt beteende. Mot bakgrund härav och Sven-Göran Bs långa anställningstid hos bolaget framstår uppsägningen som en alltför ingripande åtgärd med anledning av det inträffade.

Arbetsdomstolen har i en nyligen avgiven dom 2002 nr 44 mycket ingående behandlat frågan om hur viktigt det är med tydlighet från arbetsgivarens sida gentemot arbetstagaren i samband med tilltänkta åtgärder, som medför allvarliga konsekvenser för arbetstagaren. I domen anförs bl.a. följande:

” I förarbetena till LAS framhålls det som naturligt att en arbetsgivare erinrar arbetstagaren om att ett missförhållande enligt arbetsgivarens uppfattning har betydelse för anställnings­förhållandets bestånd. Lagstiftarens tanke är att en uppsägning ej skall komma att framstå som överraskande eller omotiverad., och därför bör sådana tillsägelser och varningar ingå som ett led i arbetsgivarens handläggning av förseelser på arbetsplatsen som kan leda till uppsägning. Arbetsdomstolen har i sin praxis också lagt stor vikt vid att arbetsgivaren agerar på detta sätt när saklig grund-frågan är tvistig. Som arbetsdomstolen anförde i domen 1986 nr 160 måste naturligtvis de närmare krav som bör ställas på ett klargörande av det slag som här avses ytterst bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, men som regel måste det emellertid erfordras att arbetstagaren erhållit åtminstone en otve­tydig varning om att hans anställning är i fara.”

Som framgår av utredningen har bolaget i förhållande till Sven-Göran B brutit mot bestämmelser i anställningsskyddsavtalet eller motsvarande bestämmelser i anställnings­skyddslagen genom att inte lämna s.k. besvärshänvisning, inte överlämna uppsägnings­handlingen personligen och inte underrätta honom i förväg om den tilltänkta åtgärden. Av utredningen framgår även att bolaget i förhållande till förbundet åsidosatt sin skyldighet att varsla förbundet om den tilltänkta åtgärden. Detta åsidosättande från företagets sida har också i sig bidragit till att det för Sven-Göran B inte framstått som helt klart att arbetsgivaren avsåg att säga upp honom på grund av hans vägran att utföra vissa arbetsupp­gifter. Och genom att inte varsla förbundet om den tilltänkta åtgärden har möjligheten försatts att via överläggningar mellan arbetsgivare och den fackliga organisationen förhandla fram ett alternativ till uppsägningen.

Även denna fråga behandlas utförligt i AD-domen 44/02, i vilken bl.a. anförs följande:

” Av 30 § första stycket LAS framgår att en arbetsgivare som vill säga upp en arbetstagare på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen skall underrätta arbetstagaren om detta minst två veckor i förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad, skall arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör. Av andra stycket samma lagrum följer att arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisationen som arbetstagaren tillhör har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den åtgärd som underrättelsen och varslet avser ; en förutsättning härför är dock att en överläggning begärs senast en vecka efter det att underrättelsen eller varslet lämnades. Har överläggning begärts får, enligt lagrummets tredje stycke, arbetsgivaren ej verkställa uppsägning förrän överläggningen har avslutats.”

Enligt min mening är alltså bolagets uppsägning av Sven-Göran B inte sakligt grundad.

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.