ARBETSDOMSTOLEN  domar i fulltext AD 2003 nr 61 Företagshemlighetslagen Brott mot lojalitetsplikt enligt anställningsavtal och kollektivavtal Ej refererad

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av domen utan har lagt till för att det ska vara lättare att manövrera sig i domen på webben. Klicka på respektive avsnitt så kommer du till denna del av domen. Texten har HTML-kodats för att den ska ta mindre plats och rubriker har formaterats. Känsliga namn har bytts ut, alltså inte ombud domare etc. I övrigt är det AD:s originaldom.

Innehållsförteckning. 1

KLAGANDE och MOTPARTER.. 2

ÖVERKLAGAD DOM... 2

Trollhättans tingsrätts dom den 3 december 2001 i mål nr T 191–99. 2

DOMSKÄL. 4

Har Åke L och Leif V missbrukat företagshemligheter?. 4

Åke Ls eventuella missbruk av företagshemligheter 5

Affären med Barbro K.. 5

Affären med Anders J. 5

Affären med Mona P. 6

Affären med Alf G.. 6

Leif Vs eventuella missbruk av företagshemligheter 6

Affärerna med Elsa L, Aina A, Lars L och Anders G.. 6

Affären med Sven Jannas. 6

Affären med Rut Svensson. 7

Är Åke Ls och Leif Vs missbruk av företagshemligheter efter det att anställningarna upphört skadeståndsgrundande?  7

Har Åke L och Leif V missbrukat företagshemligheter genom utnyttjande och röjande av information om försäljningsombud?. 8

Brott mot lojalitetsplikten enligt anställningsavtal och kollektivavtal 8

Trollhättans Stenservice ansvar 10

Vilka skadeståndsrättsliga regler är tillämpliga i målet?. 10

Skadeståndets storlek och fördelning. 11

Sammanfattning och rättegångskostnader 12

DOMSLUT. 13

Dom nr 61/03 , mål nr B 3/02 , 2003-08-27   Malakiten Aktiebolag, Västervik ./. Åke L,  Leif V, och Trollhättans Stenservice Aktiebolag samt Åke L, och Leif V,./. Malakiten Aktiebolag, Västervik  angående skadestånd enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter m.m. .

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 61/03

                                                                              2003-08-27                  Mål nr B 3/02

Stockholm

KLAGANDE och MOTPARTER

1.  Malakiten Aktiebolag, 556057–7891, Box 2003, 593 02  VÄSTERVIK  Ombud: advokaten Karl Ole Möller , Box 7330, 103 90  STOCKHOLM

2.  Åke L,

3.  Leif V,

Ombud för 2–3: förbundsjuristen Anne Alfredson, LO–TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81  STOCKHOLM

MOTPART

Trollhättans Stenservice Aktiebolag, 556253–9469, c/o Berglund,

Stensoppe­vägen 10, 461 65  TROLLHÄTTAN

Ombud: advokaten Sven Save, Box 330, 461 27  TROLLHÄTTAN

SAKEN

skadestånd  enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Trollhättans tingsrätts dom den 3 december 2001 i mål nr T 191–99

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Malakiten Aktiebolag (Malakiten) har yrkat att Arbetsdomstolen, med änd­ring av tingsrättens dom, skall förplikta Åke L, Leif V och Trollhättans Stenservice AB (Trollhättans Sten­service) att solidariskt till Malakiten utge ekonomiskt skadestånd med 300 000 kr, allmänt skadestånd med 300 000 kr samt ersättning för utredningskostnader med 150 000 kr, dvs. sammanlagt 750 000 kr, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker. Vidare har Malakiten yrkat att bolaget skall befrias från skyldigheten att ersätta Trollhättans Sten­service dess rättegångskostnader vid tingsrätten samt yrkat ersättning för sina rättegångskostnader där.

Åke L har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall ogilla Malakitens talan om skadestånd för brott mot lojalitetsplikten, bestämma skadeståndet vad avser brott mot lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) m.m. i sex fall till ett väsentligt lägre belopp, i första hand till 900 kr, samt ogilla Malakitens talan om ekonomiskt skade­stånd avseende utrednings­kostnader. Åke L har vidare yrkat att Arbets­domstolen skall förplikta Malakiten att utge ersättning för hans rättegångs­kostnader vid tingsrätten.

Leif V har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall ogilla Malakitens talan om skadestånd för brott mot lojalitets­plikten samt ogilla Malakitens talan om ekonomiskt skadestånd avseende utrednings­kostnader. Leif V har vidare yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta Malakiten att utge ersättning för hans rättegångskostnader vid tingsrätten.

Malakiten, Åke L och Leif V har bestritt motparts ändrings­yrkanden. Åke L har vitsordat ett skadestånd om 900 kr avseende brott mot FHL i sex fall.

Trollhättans Stenservice har bestritt bifall till Malakitens ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling vid vilken Magnus G, Anders N, Per A, Åke L, Leif V och Kjell-Ove B på nytt har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhören med Håkan H, Barbro K, Alf G, Mona P, Anders J, Karin F, Ingrid A, Elsa L, Aina A, Lars L, Anders G, Rut S, Sven J, Gun Z, Ann-Marie L, Mary A, Vera P, Suzanne G, Lena P och Lennart K har förebringats genom uppspelning av tingsrättens bandupptagningar. Därutöver har Malakiten, Åke L och Leif V åberopat skriftlig bevisning.

Malakiten har i Arbetsdomstolen åberopat samma rättsliga grunder som vid tingsrätten, dock med följande ändringar.

1)      Malakiten har förklarat sig inte längre göra gällande att Åke L och Leif V varit bundna av någon konkurrensklausul.

2)      Malakiten har frånfallit påståendet om att Leif V agerat illojalt genom att vägra överlämna det telefonabonnemang som tecknats i hans namn.

3)      Malakiten har frånfallit påståendet om att Leif V missbrukat före­tagshemligheter beträffande kunderna Martin Jacobsson och Elsa Svensson och påståendet om att Åke L missbrukat företagshemlig­heter beträffande kunderna Lisa Willén och Gunilla Sandberg.

4)      Malakiten har förklarat sig inte längre göra gällande att Åke L och Leif V missbrukat företagshemligheter beträffande de kunder som inte kunnat vittna vid tingsrätten p.g.a. dödsfall, ålderdom och sjukdom m.m., dvs. kunderna Gerd Fransson, Maja-Lisa Thulin, Vega Westerberg, Kersti Bergwall, Alvar Ehlin, Britt Johansson, Klothilde Keijser och Harriet Norberg.

5)      Malakiten har avstått från att yrka ersättning för goodwillförluster även om bolaget anser att tingsrättens bedömning i denna del är felaktig.

6)      Malakiten har avstått från att yrka ekonomiskt skadestånd avseende kunderna Rut Svensson, Sven Jannas, Barbro K och Anders J men gjort gällande bolaget är berättigat till ideellt skadestånd i dessa fall.

Åke L har åberopat samma rättsliga grunder som vid tingsrätten. Han har emellertid, utan att godta tingsrättens bedömning att han beträffande dessa kunder gjort sig skyldig till brott mot FHL, medgett att han kan ha bidragit till att affärerna med kunderna Gun Z, Ann-Marie Lindström, Mary A, Vera P, Suzanne G och Lena P hamnat hos Trollhättans Stenservice.

Leif V och Trollhättans Stenservice har åberopat samma rättsliga grunder för sin talan som vid tingsrätten.

Parterna har, med de ändringar som har följt av vad som antecknats ovan, till utveckling av sin talan i allt väsentligt anfört detsamma som angivits i tings­rättens dom.

DOMSKÄL

Nilsson & Söner ingick i en koncern som ett av två dotterbolag till Malakiten. Målet gäller huruvida Åke L och Leif V genom sitt agerande under och efter sin anställningstid hos Nilsson & Söner ådragit sig skade­ståndsskyldighet gentemot Malakiten, till vilket Nilsson & Söner överlåtit sin skadeståndsfordran, samt frågan om Trollhättans Sten­service ådragit sig skadeståndsansvar genom utnyttjande av företagshemlig­heter som Åke L och Leif V obehörigen skulle ha angripit enligt FHL.

I målet uppkommer följande frågor: Har Åke L och Leif V utnyttjat eller röjt information som utgjort Nilsson & Söners företagshemlig­heter och som skyddas av FHL? Har Åke L och Leif V, genom även vissa andra handlingar, agerat i strid med lojalitetsplikten enligt de enskilda anställningsavtalen samt bestämmelserna i kollektivavtalet rörande lojalitet, förtroende och förbud mot vissa bisysslor? Har Trollhättans Sten­service utnyttjat företagshemligheter som Trollhättans Stenservice insett eller bort inse ha angripits av Åke L och Leif V? Vilka skadestånds­regler är tillämpliga? Vilken skada har uppkommit för Nilsson & Söner?

Har Åke L och Leif V missbrukat företagshemligheter?

Malakiten har i denna del gjort gällande följande. Åke L och Leif V har under sina uppsägningstider hos Nilsson & Söner i stor omfattning styrt över kunder, både tillkommande och upparbetade kund­kontakter, till sin nya arbetsgivare Trollhättans Stenservice. De har därvid bearbetat en stor mängd kunder i Nilsson & Söners namn, för att sedan låta Trollhättans Stenservice motta ordern och leverera de produkter som beställts. Detta har skett genom att Leif V och Åke L utnyttjat och röjt Nilsson & Söners företagshemligheter i form av beställningar från kunder, leveransanbud till kunder samt kund- och ombudsregister eller annan information om kunder eller potentiella kunder som de fått del av i tjänsten. För detta agerande är Åke L och Leif V skadeståndsskyldiga enligt 7 § första stycket FHL. Om vissa av de händelser som Malakiten anser utgör missbruk av företagshemligheter har inträffat sedan Åke Ls och Leif Vs respektive anställningar upphört föreligger sådana synner­liga skäl som krävs för en tillämpning av 7 § andra stycket FHL.

Åke L och Leif V har bestritt att de under sina uppsägningstider, eller efter att de tillträtt sina nya anställningar, styrt över kunder och upp­arbetade order eller ombud till sin nya arbetsgivare Trollhättans Stenservice. Enligt Åke L och Leif V utgör beställningar från kunder, leve­ransanbud till kunder samt kund- och ombudsregister inte företagshemlig­heter.

Trollhättans Stenservice har bestritt att uppgifter som redan träffade avtal med kunder, leveransanbud till kunder eller tillkommande eller upparbetade kundkontakter skall anses utgöra företagshemligheter samt vidare att Kjell-Ove B skulle ha tagit emot någon information om kunder eller för­säljningsombud av Åke L eller av Leif V.

När det gäller frågan om kundinformationen är skyddad av FHL delar Arbetsdomstolen tingsrättens bedömning att uppgifter om Nilsson & Söners aktuella kunder och uppgifter om de kundkontakter som var under bearbet­ning men ännu inte hade lett fram till affär är att betrakta som sådan före­tagshemlig information som avses i 1 § FHL.

Av 7 § första stycket FHL följer att en arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren, som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den, skall ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Enligt bestämmelsens andra stycke skall, om förfarandet har ägt rum sedan anställningen upphört, första stycket tillämpas endast om det finns synnerliga skäl.

Med begreppet utnyttjande avses enligt förarbetena till FHL att någon i egen verksamhet praktiskt tillämpar den information som företagshemligheten innebär. Det skall vara fråga om ett kommersiellt utnyttjande. Med röjande avses att hemligheten avslöjas för någon annan (prop. 1987/88:155 s. 41).

Åke Ls eventuella missbruk av företagshemligheter

Affärerna med Gun Z, Anne-Marie L, Mary A, Vera P, Suzanne G och Lena P

Åke L har i Arbetsdomstolen medgett att han kan ha bidragit till att affärerna rörande Gun Z, Anne-Marie L, Mary A, Vera P och Suzanne G hamnat hos Trollhättans Stenservice samt att affären med Lena P hamnat hos Västsvensk Stengravyr. Emel­lertid har Åke L när han hörts i målet förnekat att han överfört beställ­ningarna från dessa kunder till Trollhättans Stenservice respektive Väst­svensk Sten­gravyr och bestritt att han agerat på sätt Malakiten angett. Han har vidare inte godtagit tingsrättens bedömning. Arbetsdomstolen har därför att pröva huru­vida Åke L missbrukat företagshemligheter när det gäller de berörda kunderna. Vad som förekommit i Arbetsdomstolen i denna del för­anleder dock inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort och dom­stolen finner således genom vittnesberättelser och övrig bevisning visat att Åke L inlett affärsförhandlingar med Gun Z, Anne-Marie L, Mary A, Vera P, Suzanne G och Lena P och överfört beställningarna till Trollhättans Stenservice respektive, i Lena Ps fall, Västsvensk Stengravyr, under sin tid som anställd hos Nilsson & Söner. Härigenom har Åke L under sin anställning hos Nilsson & Söner i dessa sex fall uppsåtligen utnyttjat företagshemligheter som han insett att han inte fick avslöja och hans agerande medför skadeståndsskyldig­het enligt 7 § första stycket FHL.

Affären med Barbro K

Utöver det som antecknats i tingsrättens dom från förhöret med Barbro K framgår att hon beställde en gravsten i slutet av maj eller i början av juni år 1998 från Nilsson & Söner, att hon då hade kontakt med Åke L och att leveransen av stenen skulle ombesörjas så snabbt som möjligt. Vidare framgår av den handling hon fick från Petterssons Stenhuggeri att order­datum är den 22 juli 1998. Ordern skedde således vid den tidpunkt då Åke L fortfarande var anställd vid Nilsson & Söner. Mot bakgrund härav finner Arbetsdomstolen genom utredningen i målet visat att Åke L under sin anställningstid hos Nilsson & Söner haft kontakt med Barbro K och överfört beställningen till Trollhättans Stenservice och att han härigenom har utnyttjat Nilsson & Söners företagshemligheter. Malakiten har frånfallit yrkandet om ekonomiskt skadestånd då Barbro Ks sten kom att slut­ligen levereras från Nilsson & Söner men gjort gällande att bolaget är berät­tigat till ideellt skadestånd härför. Arbetsdomstolen återkommer i ett följande avsnitt till frågan om bolaget är berättigat till skadestånd.

Affären med Anders J

Av Anders Js uppgifter i målet framgår att Åke L, efter att ha haft en viss kontakt med Anders J, lämnade en offert med ett pris­förslag till denne någon gång i juni 1998 och sade att leveransen skulle ske från Trollhättans Stenservice. Vidare framgår av Anders Js vitt­nesmål att det inte stod något firmanamn på offerten och att Anders J aldrig kom att göra någon beställning med anledning av Åke Ls offert då Anders J tyckte att priset var för högt. Genom Anders Js vittnesmål finner Arbetsdomstolen styrkt att Åke L, i syfte att överföra en kund till Trollhättans Stenservice, i vart fall försökt att utnyttja företagshemlig information tillhörig Nilsson & Söner under sin anställnings­tid. Skadeståndsansvar kan enligt 7 § FHL föreligga redan på försöksstadiet (Se Reinhold Fahlbeck, Företagshemligheter, konkurrensklausuler och yttrandefrihet, en kommentar, 1992 s. 243 f.; jfr prop. 1987/88:155 s. 46). Åke Ls agerande får i detta fall därför anses strida mot FHL. Malakiten har frånfallit yrkandet om ekonomiskt skadestånd men gjort gällande att bolaget är berättigat till ideellt skadestånd. Arbetsdomstolen återkommer i ett följande avsnitt till frågan om bolaget är berättigat till skadestånd.

Affären med Mona P

Arbetsdomstolen finner liksom tingsrätten att det genom utredningen är visat att Åke L under sin anställningstid hos Nilsson & Söner inlett affärsför­handlingar med Mona P och, efter att ha slutat sin anställning hos Nilsson & Söner, överfört beställningen till Trollhättans Stenservice. Dom­stolen återkommer till frågan om Åke Ls agerande är skadeståndsgrun­dande.

Affären med Alf G

Utöver det som antecknats i tingsrättens dom från förhöret med Alf G framgår att Åke L ringde Alf G två till tre gånger någon månad efter dödsfallet som skedde den 15 februari 1998, att Alf G förklarade för Åke L att han ville vänta och bad att få ringa senare när han bestämt sig för hur stenen skulle se ut och när han ville ha den samt att Alf G under sommaren 1998 tog fotografier på olika stenar och skickade förslag till Åke L. Av utredningen i målet framgår att orderdatum var den 31 augusti 1998.  I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att det genom Alf Gs uppgifter och övrig utredning är visat att Åke L fått information under den tid han var anställd hos Nilsson & Söner och, efter att ha slutat sin anställning där, sett till att beställningen hamnat hos Trollhättans Stenservice. Domstolen återkommer till frågan om Åke Ls agerande är skadestånds­grundande.

Leif Vs eventuella missbruk av företagshemligheter

Affärerna med Elsa L, Aina A, Lars L och Anders G

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att Leif V under den tid han var anställd hos Nilsson & Söner inlett affärsförhandlingar med Elsa L, Aina A, Lars L och Anders G och, efter att ha slutat sin anställning där, sett till att beställningarna hamnat hos Troll­hättans Stenservice. Domstolen återkommer till frågan om Leif Vs agerande rörande dessa kunder är skadeståndsgrundande.

Affären med Sven Jannas

Utöver det som antecknats i tingsrättens dom från förhöret med Sven Jannas framgår följande. Sven Jannas ringde till Leif V när han hade hittat en natursten. Sven Jannas skulle ner till Stenhuggeriet i Västervik med stenen. Eftersom han inte visste var det låg sade Leif V att de kunde mötas på en parkeringsplats i utkanten av Västervik. Leif V hade lite bråttom eftersom denne skulle vidare till något annat ställe. Leif V informerade inte honom om att stenen skulle ner till Trollhättan. Mötet vid parkeringsplatsen ägde rum i mitten av augusti eller i mitten av september. Leif V fick då uppgift om vad som skulle stå på stenen och han gjorde samtidigt en beställning av denne.

Utredningen visar vidare att Sven Jannas fick ett ordererkännande från Petterssons Stenhuggeri daterat den 15 oktober 1998, att han senare ringde till Nilsson & Söner och att han, sedan han fått klart för sig att Leif V hade slutat hos Nilsson & Söner, annullerade beställningen hos Troll­hättans Stenservice.

En förutsättning för arbetstagarens skadeståndsansvar enligt 7 § FHL är att denne utnyttjat eller röjt en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han fått del av i sin anställning. I målet framgår inte när Sven Jannas tog den in­ledande kontakten med Leif V. Leif V har uppgett att han hade börjat arbeta hos Trollhättans Stenservice när Sven Jannas tog kontakt med honom. Arbetsdomstolen kan dock konstatera att ett eventuellt missbruk av företagshemligheter i detta fall har skett sedan Leif Vs anställ­ning hos Nilsson & Söner upphört. Domstolen återkommer till frågan om Leif Vs agerande är skadeståndsgrundande.

Affären med Rut Svensson

Utöver det som antecknats i tingsrättens dom har Rut Svensson berättat följande. Hennes man dog i oktober 1997. Leif V ringde henne kort tid därefter, troligen redan under hösten 1997. Han ringde henne minst fem, sex gånger. Hon kontaktade aldrig själv Leif V. Hon ville vänta med att beställa en gravsten tills bouppteckningen var upprättad eftersom hon då skulle veta hur mycket det fanns i boet. Hon ville ha en gravsten från Väster­vik eftersom det var makens önskan. Hon ville vänta framåt våren 1998 med att köpa en sten men tiden drog ut till hösten 1998. Från Nilsson & Söner fick hon broschyrer och hon beställde sedan en sten från detta företag. Leif V berättade aldrig för henne att han bytt arbetsgivare.

Arbetsdomstolen finner utrett att Leif V ett flertal gånger haft kon­takt med Rut Svensson för att sälja en gravsten under tiden han var anställd hos Nilsson & Söner. Av ett ordererkännande och en ansökan till kyrko­gårdsförvaltningen framgår att Rut Svensson gjorde sin beställning den 1 eller den 2 juli 1998. Arbetsdomstolen finner således utrett att Leif V överfört beställningen till Trollhättans Stenservice efter det att han avslutat sin anställning hos Nilsson & Söner. Domstolen kommer i det följande att behandla frågan om Leif Vs agerande är skadestånds­grundande.

Är Åke Ls och Leif Vs missbruk av företagshemligheter efter det att anställningarna upphört skadeståndsgrundande?

Åke Ls och Leif Vs agerande ifråga om Mona P, Alf G, Elsa L, Aina A, Lars L, Anders G och Rut Svensson innebär enligt Arbetsdomstolen att de utnyttjat Nilsson & Söners företagshemligheter i strid med FHL. Agerandet har skett efter det att de avslutat sina anställningar hos Nilsson & Söner och frågan är således om det föreligger sådana synnerliga skäl som krävs för ett skadeståndsansvar. Åke L har funnits övertygad om att ha missbrukat företagshemligheter i sammanlagt tio fall och beträffande Leif V har Arbetsdomstolen funnit utrett att denne utnyttjat företagshemligheter i fem fall. Det rör sig således om ett begränsat antal fall. Mot bakgrund härav finner Arbetsdom­stolen i likhet med tingsrätten att omständigheterna inte i målet är sådana att det föreligger synnerliga skäl för ett skadeståndsansvar. När det gäller Leif Vs affär med Ingrid Ahlman framgår av utredningen att Trollhättans Stenservice tagit emot ordern den 9 juni 1998. Ett eventuellt missbruk av företagshemligheter från Leif Vs sida skulle i detta fall ha skett sedan han avslutat sin anställning hos Nilsson & Söner och förutsätter syn­nerliga skäl för ett skadeståndsansvar. Samma sak gäller beträffande Leif Vs affär med Sven Jannas. Enligt Arbetsdomstolens uppfattning påverkar dessa ytterligare eventuella fall av missbruk av företagshemligheter från Leif Vs sida inte bedömningen av Malakitens rätt till skade­stånd härför. Det saknas därmed anledning att pröva frågan om Leif V fått del av Roger Ahlmans telefax under sin anställningstid hos Nilsson & Söner och därmed utnyttjat Nilsson & Söners uppgifter rörande denna kundkontakt i strid med FHL samt om Leif Vs agerande beträffande Sven Jannas utgör missbruk av företagshemligheter i strid med FHL.

Har Åke L och Leif V missbrukat företagshemligheter genom utnyttjande och röjande av information om försäljningsombud?

Malakiten har i denna del gjort gällande att Åke L och Leif V obehörigen röjt eller utnyttjat Nilsson & Söners företagshemligheter i form av ombudsregister.

Åke L och Leif V har emellertid bestritt att de fört något register över ombuden och att de obehörigen utnyttjat eller fört över någon informa­tion om ombuden till Trollhättans Stenservice. Med hänsyn härtill och då Malakiten inte åberopat någon utredning som styrker påståendet om brott mot FHL i denna del finner Arbetsdomstolen inte visat att Åke L och Leif V röjt eller utnyttjat Nilsson & Söners uppgifter om försäljnings­ombud. Vid denna bedömning saknas skäl att pröva frågan om sådana ombudsregister som det skulle vara fråga om här är att betrakta som sådan företagshemlig information som skyddas av FHL.

Brott mot lojalitetsplikten enligt anställningsavtal och kollektivavtal

Malakiten har i denna del till en början gjort gällande att Leif V och Åke L trots påstötningar vägrat att lämna aktuella noteringar om kunder samt information om försäljningsombud tillhörande Nilsson & Söner.

Åke L och Leif V har bestritt att de behållit något material till­hörande Nilsson & Söner efter anställningarnas avslutande. När det gäller informationen om försäljningsombud har de gjort gällande att Nilsson & Söner hade uppgifter om ombuden eftersom bolaget betalade ut provision till dessa och att de själva inte förde något register över ombuden.

I målet framgår att Åke L och Leif V är bundna av kollektivavtal som bl.a. innehåller bestämmelser om arbetstagarnas lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren. Vidare krävs, såsom tingsrätten anfört, av arbetstagaren i ett anställningsförhållande att denne är lojal mot arbetsgivaren. Lojalitetskravet ingår således som ett led i anställningsavtalet.

Arbetsdomstolen finner liksom tingsrätten att Åke L och Leif V haft ett stort förtroende från arbetsgivaren och en frihet i arbetet som inne­burit att kravet på lojalitet har ökat. Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att de varit skyldiga att samarbeta och lämna den av Nilsson & Söner efterfrågade informationen rörande sina kundkontakter och att det därvid saknar betydelse huruvida de fört något register över kunderna. Frågan är då om det kan anses visat att de haft något sådant material eller information att utge.

I målet framgår att Leif V lämnade in 158 kundkort och några data­listor när han avslutade sin anställning hos Nilsson & Söner medan Åke L inte lämnade några anteckningar alls rörande sina kundkontakter. Leif V har förklarat att han inte hade någon ytterligare kundinformation att lämna. Åke L har vidgått att han förde anteckningar om kundkontakter men har gjort gällande att han inte hade några kunduppgifter att lämna efter­som han hade sålt av allt på sina datalistor inför semestern som inföll tre veckor före anställningens avslutande. Att Leif V inte fick några datalistor från mitten av april månad samt det förhållandet att Åke L hade semester de tre sista veckorna måste enligt Arbetsdomstolens mening inne­bära att det inte fanns så många upparbetade kundkontakter när de slutade. Även det förhållandet att ingen av dem arbetade lika mycket som tidigare måste ha medfört detta. Vidare kan Magnus Gustafssons uppgifter om att de 158 kundkort som Leif V lämnade inte innehöll en enda användbar kund inte utan vidare godtas eftersom han inte närmare kunnat minnas när i tiden han ringde till dessa kunder. Det kan mot den bakgrunden inte anses utrett att samtliga av kunderna var inaktuella vid tiden då Leif V överlämnade kundkorten. Emellertid är det genom vittnesförhören med bl.a. Rut Svensson, Aina A, Lars L, Anders G, Barbro K, Alf G och Mona P visat att såväl Åke L som Leif V måste ha haft information om kunder när de avslutade sina anställningar. I målet har annat inte framkommit än att ingen av dessa kunder fanns med bland de kundkort som Nilsson & Söner fick från Leif V. Detta motsäger Leif Vs uppgifter om att han lämnat all information rörande kundkontakter. Även Åke Ls uppgifter om att han sålt av allt och inte hade någon information kvar att lämna är med hänsyn till det nyss anförda motbevisade. Det får därför anses utrett att det vid tiden då Åke L och Leif V avslutade sina anställningar fanns information rörande kundkontakter att överlämna till Nilsson & Söner.

Genom att inte lämna någon kundinformation har Åke L och Leif V såsom tingsrätten funnit agerat i strid med lojalitetsplikten enligt anställningsavtal och kollektivavtal. Deras agerande får anses ha orsakat Nilsson & Söner skada och Malakiten är härmed berättigad till ekonomiskt och allmänt skadestånd.

När det gäller den av Nilsson & Söner efterfrågade informationen om för­säljningsombud finns inte anledning att ifrågasätta Åke Ls eller Leif Vs uppgifter om att de inte förde några register eller hade några andra anteckningar beträffande ombuden. Huruvida viss information är nedtecknad eller inte är dock inte avgörande för arbetstagarens skyldighet att utge denna. I målet framgår att varken Åke L eller Leif V läm­nade några uppgifter avseende ombuden när de avslutade sina anställningar hos Nilsson & Söner. Det är ostridigt att Nilsson & Söner hade uppgifter om vilka ombud som sålde för bolaget. Det Nilsson & Söner efterfrågade var enligt Magnus Gustafsson information om hur ombuden var, vilka intressen de hade och övriga nyttiga noteringar. Åke L och Leif V har båda berättat att de upparbetat ett kontaktnät avseende försäljningsombud, att deras relationer med ombuden var goda och att de även umgicks med ombuden utanför arbetet. Den information de skaffat sig om ombuden genom dessa kontakter kan inte ha varit sådan att de varit skyldiga att lämna den till Nilsson & Söner. Mot den angivna bakgrunden kan Åke L och Leif V inte anses ha agerat illojalt genom att inte lämna ut sådana upp­gifter om ombuden som bolaget efterfrågat.

När det gäller Leif Vs installation av telefax i Trollhättans Sten­service namn och hans beställning av datalistor den 26 maj 1998 har dessa handlingar utförts under slutet av Leif Vs anställningstid hos Nilsson & Söner. Med hänsyn härtill och då agerandet i sig inte kan anses vara ägnat att tillfoga arbetsgivaren någon nämnvärd skada är dessa handlingar enligt Arbetsdomstolens mening inte att betrakta som ett illojalt agerande i strid med anställningsavtal och kollektivavtal. Malakiten är följaktligen inte berättigad till något skadestånd i denna del.

Beträffande Åke Ls försök att få till stånd en ändring av Nilsson & Söners annons i Telias telefonkataloger finner Arbetsdomstolen i likhet med tings­rätten att det genom Karin Frisendahls vittnesmål är styrkt att Åke L för­sökt att ändra annonseringen och att agerandet är att betrakta som ett uppen­bart illojalt och flagrant brott mot anställningsavtal och kollektivavtal. Enligt Karin Frisendahls uppgifter synes någon ändring av annonsen aldrig kommit att ske varför någon ekonomisk skada inte kan ha uppstått för Nilsson & Söner. Malakitens yrkande om ekonomiskt skadestånd i denna del kan därför inte bifallas. Malakiten är däremot berättigad till allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet.

Trollhättans Stenservice ansvar

Vad som förekommit i Arbetsdomstolen i denna del föranleder inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Arbetsdomstolen finner således inte styrkt att Kjell-Ove B i egenskap av företrädare för Trollhättans Stenservice utnyttjat företagshemligheter som han insett eller borde ha insett har angripits obehörigen enligt FHL. Malakitens överklagande i denna del skall därför lämnas utan bifall och tingsrättens dom stå fast. 

Vilka skadeståndsrättsliga regler är tillämpliga i målet?

Eftersom det är styrkt att Åke L och Leif V i viss utsträckning gjort sig skyldiga till de av Malakiten påstådda handlingarna blir nästa led i prövningen av parternas talan att avgöra vilka skadeståndsrättsliga regler som blir tillämpliga i målet.

Malakiten har i målet gjort gällande Åke L och Leif V obehöri­gen röjt och utnyttjat Nilsson & Söners företagshemligheter i strid med FHL och lojalitetsplikten enligt anställningsavtal och gällande kollektivavtal. Vidare har Malakiten gjort gällande att Åke L och Leif V vidtagit även andra åtgärder som är direkt konkurrerande med Nilsson & Söners verksamhet. Dessa andra ageranden utgör enligt Malakiten brott mot lojali­tetsplikten, såväl i konkurrenshänseende som beträffande tystnadsplikten, enligt anställningsavtal och gällande kollektivavtal.

De handlingar som Malakiten lagt Åke L och Leif V till last i målet kan ge upphov till skadestånd enligt olika regler. De regler som kommer ifråga är främst de som återfinns i skadeståndslagen, medbestäm­mandelagen (MBL) och FHL.

Åke L och Leif Vs skadeståndgrundande agerande har, som domstolen tidigare konstaterat, skett under deras anställningstid. Om kollek­tivavtalsbestämmelser finns blir, enligt förarbetena till FHL, skadestånds­reglerna i MBL tillämpliga ifråga om arbetstagarens agerande under bestå­ende anställning. MBL innehåller en tämligen fullständig reglering av skadestånd och vid brott mot kollektivavtalsreglerna skall därför MBL tillämpas exklusivt (prop. 1987/88:155 s. 44, 1989/90:LU 37 s. 42 f. och Fahlbeck, a.a.  s. 156 och s. 159). Reglerna om skadestånd i MBL och FHL har vidare företräde framför allmänna kontraktsrättsliga regler och skade­ståndslagen. För handlingar som t.ex. utgör brott mot såväl lojalitetsplikten enligt det enskilda anställningsavtalet som kollektivavtalet skall således skadeståndsreglerna i MBL tillämpas. Både MBL och FHL medger, till skillnad från allmänna kontraktsrättsliga regler och skadeståndslagen, rätt till ideellt skadestånd.

I målet är upplyst att Leif V, Åke L samt Nilsson & Söner var bundna av kollektivavtal som innehåller regler om lojalitet och förtroende samt regler rörande förbud mot vissa bisysslor för arbetstagare. De aktuella bestämmelserna i kollektivavtalet är tillämpliga ifråga om Åke Ls och Leif Vs agerande under den tid de var anställda hos Nilsson & Söner.

De handlingar från Åke Ls sida som enligt de bedömningar som har gjorts i det föregående utgjort skadeståndsgrundande missbruk av företagshemlig­heter är även att betrakta som brott mot lojalitetsplikten enligt kollektivavta­let. Domstolen bör därför i första hand tillämpa skadeståndsreglerna i MBL avseende dessa handlingar. Emellertid torde skadeståndets storlek i detta fall inte komma att påverkas av om bedömningen sker enligt FHL eller MBL. För de förfaranden från Åke Ls och Leif Vs sida som domstolen konstaterat utgör enbart brott mot lojalitetsplikten skall skadestånd enligt vad som behandlats ovan utgå enligt MBL.

Skadeståndets storlek och fördelning

Malakiten har yrkat att Åke L, Leif V och Trollhättans Sten­service skall förpliktas att solidariskt till Malakiten utge 750 000 kr. Malaki­ten har i Arbetsdomstolen delat upp det yrkade skadeståndet i tre delposter och därvid yrkat 300 000 kr i ekonomiskt skadestånd, 300 000 kr i allmänt skadestånd samt ersättning för utredningskostnader med 150 000 kr.

Tingsrättens dom såvitt avser Malakitens talan mot Trollhättans Stenservice skall fastställas och något betalningsansvar för Trollhättans Stenservice före­ligger således inte. Beträffande frågan om Åke L och Leif V skall anses solidariskt betalningsskyldiga finner Arbetsdomstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Åke L och Leif V skall således inte svara solidariskt för de skador de givit upphov till.

När det gäller frågan om vilken skada som i anledning av Åke Ls och Leif Vs agerande har uppkommit har Malakiten lagt fram samma utred­ning som vid tingsrätten samt Åke L och Leif V redovisat samma ståndpunkter som där.

Malakiten har vid beräkningen av skadeståndsanspråket utgått från att de illojala handlingar som behandlats i målet endast varit en del av ett mycket stort antal och att ett omfattande informationsunderlag rörande kundkontak­ter och ombud har utnyttjats av Åke L och Leif V och överläm­nats till Trollhättans Stenservice.

Arbetsdomstolen har ovan funnit att Åke L och Leif V gjort sig skyldiga till brott mot lojalitetsplikten enligt anställningsavtal och kollektiv­avtal genom att inte lämna den information om kunder de hade vid anställ­ningstidens slut. Åke L har även funnits ha agerat illojalt på ett skade­ståndsgrundande sätt genom att försöka ändra uppgifter i Nilsson & Söners annons i en telefonkatalog samt ha utnyttjat Nilsson & Söners företagshem­ligheter i strid med FHL.

När det gäller omfattningen av det skadeståndsgrundande agerandet är i målet inte visat att Åke L och Leif V underlåtit att lämna infor­mation rörande mer än ett begränsat antal kunder. I vilken omfattning de agerat illojalt på detta sätt är oklart men mycket talar, i enlighet med vad som anförts under ”Brott mot lojalitetsplikten enligt anställningsavtal och kollek­tivavtal”, för att det inte fanns så många upparbetade kunder som Malakiten utgått från vid tiden då Åke L och Leif V lämnade sina anställ­ningar. Åke Ls och Leif Vs illojala handlande kan mot denna bakgrund inte ha vållat Nilsson & Söner avsevärda svårigheter att fortsätta försäljningen. När det gäller Åke Ls agerande i strid med FHL rör det åtta fall av utnyttjande av företagshemligheter. I två av fallen har någon ekono­misk skada inte uppkommit för Nilsson & Söner. Någon utredning som styrker att Åke L och Leif V missbrukat företagshemligheter eller annars agerat illojalt i större omfattning än vad som nyss behandlats förelig­ger inte. Även om det kan föreligga avsevärda bevissvårigheter i ett mål som detta finner Arbetsdomstolen vid bestämmande av skadeståndet, i likhet med tingsrätten, inte skäl att utgå från annat skadeståndsgrundande handlande än det domstolen funnit utrett.

Malakiten har beträffande den ekonomiska skadan gjort gällande att den består i förluster under Åke Ls och Leif Vs uppsägningstider och förluster avseende upparbetad kundstock. Bolaget har åberopat att order­ingångarna under Åke Ls och Leif Vs uppsägningstider sjönk med närmare 50 procentenheter jämfört med motsvarande period år 1997. Vidare har Malakiten hävdat att den aktuella försäljningsprocessen var utdragen i tiden och i den utredning som lagts fram av Malakiten har pre­senterats kalkyler rörande beräknade intäkter och mistade sådana p.g.a. Åke Ls och Leif Vs förfarande avseende tiden efter uppsägningstider­nas utgång år 1998 och avseende år 1999.

När man bedömer den ekonomiska skada som uppkommit genom Åke Ls och Leif Vs handlingar finner Arbetsdomstolen liksom tingsrätten att beräkningarna inte kan göras helt utifrån den minskade omsättningen. Arbetsdomstolen ansluter sig till de skäl tingsrätten redovisat i denna del. Slutsatsen blir således att en mycket stor del av den minskade omsättningen i Nilsson & Söner berodde på att Åke L och Leif V slutade hos bolaget. Det låter sig knappast göras att bestämma hur stort det samlade ekonomiska bortfallet har varit. Det är lika ogörligt att på ett tillfredsstäl­lande sätt bestämma hur stort det ekonomiska bortfall varit som är hänförligt till Åke Ls och Leif Vs illojala handlingar och därför utgör en ersättningsgill skada. Storleken av skadan kan enligt Arbetsdomstolens mening inte bestämmas på annat sätt än genom en skälighetsuppskattning enligt 35 kap. 5 § rättegångbalken. Arbetsdomstolen uppskattar den skada Åke L och Leif V orsakat till ett betydligt lägre belopp än tings­rätten och bestämmer det ekonomiska skadeståndet för Åke Ls del, avse­ende brott mot FHL och kollektivavtalet, till 50 000 kr och för Leif Vs del, för brott mot kollektivavtalet, till 25 000 kr.

Malakiten har även yrkat allmänt skadestånd, som enligt vad som anförts ovan är möjligt att döma ut såväl enligt MBL som enligt FHL. När det gäller de förfaranden från Åke Ls sida som innefattat missbruk under anställ­ningen av företagshemligheter finns anledning att beröra bestämmelsen om ideellt skadestånd i 9 § FHL. Av den bestämmelsen framgår således att vid bestämmande av skadestånd för ett angrepp hänsyn skall tas även till näringsidkarens intresse av att hemligheten inte obehörigen utnyttjas eller röjs och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Ersättningen skall alltså avse inte bara den ekonomiska skadan. Av preven­tiva skäl är tanken att angriparen skall tvingas betala ett skadestånd på en sådan nivå att det aldrig ter sig förmånligt att kalkylera med möjligheten att angripa någon annans företagshemlighet (prop. 1987/88:155 s. 49). Som ovan konstaterats har Åke L i sammanlagt åtta fall utnyttjat Nilsson & Söners företagshemligheter. I två fall har agerandet inte lett till någon ekonomisk skada. Med beaktande av det anförda och Åke Ls övriga illojala handlande i strid med kollektivavtalet finner Arbetsdomstolen att han bör åläggas att till Malakiten utge allmänt skadestånd med 40 000 kr. Vidare finner Arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet för Leif Vs illojala agerande i strid med kollektivavtalet bör bestämmas till 30 000 kr.

Beträffande den av Malakiten yrkade ersättningen avseende interna kostna­der finner Arbetsdomstolen i likhet med tingsrätten att bolaget varit berätti­gat att genomföra en utredning och att kostnaderna kan ersättas genom skadestånd. Arbetsdomstolen finner emellertid inte anledning att i denna del ålägga Åke L något högre skadestånd än Leif V och finner skäligt att bestämma skadeståndet till 20 000 kr vardera för Åke L och Leif V.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis kommit fram till den slutsatsen att Åke L skall förpliktas att utge skadestånd för brott mot lojalitetsplikten i anställningsavtal och kollektivavtal samt FHL med 110 000 kr och att Leif V skall förpliktas att utge skadestånd till Malakiten för brott mot lojalitetsplikten i anställningsavtal och kollektivavtal med 75 000 kr. Vidare har Arbetsdomstolen kommit fram till att Malakitens ändringsyrkanden gent­emot Trollhättans Stenservice skall lämnas utan bifall och tingsrättens dom fastställas såvitt avser Malakitens talan mot Trollhättans Stenservice.

Vid denna utgång skall Malakiten ersätta Trollhättans Stenservice dess rätte­gångskostnader även i Arbetsdomstolen. Om beloppet råder ingen tvist.

I fråga om hur kostnaderna skall fördelas mellan Åke L och Malakiten respektive mellan Leif V och Malakiten gör Arbetsdomstolen följande överväganden. Såväl Malakiten som Åke L och Leif V har överklagat tingsrättens dom. Som tingsrätten funnit har rättegången kretsat kring frågan om skadeståndsskyldighet förelegat och frågan om skadeståndets storlek. Den största delen av rättegången får dock anses ha kretsat kring de grundläggande förutsättningarna för Malakitens rätt till skadestånd och i denna del måste Malakiten anses ha vunnit även i Arbets­domstolen. Utgången i Arbetsdomstolen innebär emellertid att Åke L och Leif V fått betala ett väsentligt lägre skadestånd. Härvid måste beaktas att Malakiten nedsatt sitt vid tingsrätten framställda yrkande om 4 200 000 kr till 750 000 kr i Arbetsdomstolen. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att vardera parten bör stå sin rättegångskostnad såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

DOMSLUT

1.  Arbetsdomstolen fastställer punkten 1 i tingsrättens domslut.

2.  Med ändring av punkten 2 i tingsrättens domslut förpliktar Arbetsdom­stolen Leif V att till Malakiten Aktiebolag utge 75 000 kr, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 2 mars 1999 tills betalning sker.

3.  Med ändring av punkten 3 i tingsrättens domslut förpliktar Arbetsdom­stolen Åke L att till Malakiten Aktiebolag utge 110 000 kr, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 1999 tills betalning sker.

4.  Arbetsdomstolen fastställer punkterna 4, 5, 6 och 7 i tingsrättens domslut.

5.  Arbetsdomstolen förpliktar Malakiten Aktiebolag att ersätta Trollhättans Stenservice AB för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med nittiotvå­tusenniohundrasexton (92 916) kr varav 72 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

6.  Malakiten Aktiebolag, Åke L och Leif V skall var och en stå sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Brita Swan, Inga Britt Lagerlöf, Mats Holmgren, Ola Bengtson, Alf Karlsson och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare: Kristina Andersson