ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2009 Nr 64 Allmänt skadestånd på grund av turordningsbrott Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar
Detta är en oreferad dom som trots allt inte är ointressant eftersom AD här markerar vikten av att ett omplaceringserbjudande måste vara tydligt även om det rör sig om en anställning som till det yttre måste verka helt ointressant för den uppsagde arbetstagaren.
Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.
Innehållsförteckning
Sammanfattning och rättegångskostnader
ARBETSDOMSTOLEN Dom nr 64/09
Mål nr B 12/09
Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.
ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 64/09
2009-09-09 Mål nr B 12/09
Stockholm
KLAGANDE
Roland A,
Ombud: advokaten Monica Crusner, Crusner Advokatbyrå, Hvitfeldtsgatan 15, 411 20 Göteborg
MOTPART
Relacom AB, 556670-2147, 117 80 Stockholm
Ombud: arbetsrättsjuristen Antje Dedering, Almega AB, Box 55545,
102 04 Stockholm
allmänt skadestånd på grund av turordningsbrott
ÖVERKLAGAD DOM
Mölndals tingsrätts dom den 22 december 2008 i mål nr T 1051-06
______________________
Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.
Roland A har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska bifalla hans talan såvitt gäller yrkandet om allmänt skadestånd på grund av turordningsbrott samt befria honom från ålagd skyldighet att betala Relacom AB:s (bolaget) rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta bolaget att ersätta honom för hans rättegångskostnader där.
Bolaget har bestritt ändring av tingsrättens dom. För det fall skadeståndsskyldighet skulle föreligga har bolaget yrkat att skadeståndet ska jämkas till noll eller till det belopp domstolen finner skäligt. Inget belopp har vitsordats såsom skäligt i och för sig.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.
För det fall Roland A skulle förlora målet har han yrkat att rättegångskostnaderna ska kvittas enligt 5 kap. 2 § arbetstvistlagen.
Bolaget har yrkat att Arbetsdomstolen, för det fall domstolen skulle bifalla Roland As ändringsyrkande, tillerkänner bolaget ersättning för rättegångskostnader, eller i vart fall kvittar rättegångskostnaderna, såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen har, med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket arbetstvistlagen, avgjort målet utan huvudförhandling. På begäran av Roland A har videoinspelning av partsförhör med honom själv och vittnesförhör med Leif Svensson spelats upp. På begäran av bolaget har videoinspelning av vittnesförhör med Thord H spelats upp. Viss skriftlig bevisning har åberopats.
Parterna har till utveckling för sin talan anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten.
Att ett omplaceringserbjudande ska lämnas innan en uppsägning företas följer av att uppsägning bör vara en yttersta åtgärd som får sättas in först när alla andra möjligheter att undvika en uppsägning har uttömts. Det är i målet ostridigt att Roland A innan han sades upp från sin anställning i bolaget den 1 februari 2006 inte fick något omplaceringserbjudande. Vid tidpunkten för uppsägningen fanns en anställning som affärssamordnare, som innehades av en arbetstagare med kortare anställningstid än Roland A. Bolaget har inte ifrågasatt att Roland A hade tillräckliga kvalifikationer för det arbetet. Bolaget har emellertid, med hänvisning till den löneskillnad och de mindre kvalificerade arbetsuppgifterna en sådan omplacering skulle ha inneburit för Roland A, uppgett att man vid den aktuella tidpunkten inte trodde att Roland A var intresserad av det arbetet och att bolagets underlåtenhet att erbjuda omplacering till det arbetet därmed varit ursäktlig.
Som huvudregel gäller att en arbetsgivare måste erbjuda arbetstagaren den omplaceringsmöjlighet som står till buds, oaktat att arbetstagaren gett intryck av att inte vara intresserad av omplaceringen (se AD 2003 nr 14). Arbetsdomstolen har uttalat att enda undantaget från denna regel är om det kan påvisas att arbetstagaren inte skulle ha accepterat ett visst arbete även om han erbjudits detta (se AD 2000 nr 76 med där gjorda hänvisningar). Det ankommer på arbetsgivaren att visa att undantagsregeln är tillämplig. Bolaget har inte presenterat någon utredning som ger vid handen att Roland A vid tidpunkten för uppsägningen skulle ha avböjt ett erbjudande om anställning som affärssamordnare. Arbetsdomstolen finner mot bakgrund härav, i likhet med tingsrätten, att bolaget genom att inte erbjuda Roland A arbetet som affärssamordnare innan eller i samband med uppsägningen gjort sig skyldigt till turordningsbrott.
Arbetsdomstolens ställningstagande i fråga om turordningsbrott innebär att bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet. Bolaget har gjort gällande att det allmänna skadeståndet ska jämkas, dels på grund av att bolagets agerande varit ursäktligt enligt ovan redovisade förhållanden, dels på grund av att Roland A sedermera erbjudits arbetet som affärssamordnare; i första hand i april 2006, i andra hand i september och i tredje hand i december samma år.
Som domstolen redan konstaterat är arbetsgivaren skyldig att erbjuda arbetstagaren fortsatt anställning genom möjlig omplacering även om det funnits visst fog för arbetsgivarens uppfattning att arbetstagaren inte skulle komma att acceptera omplaceringen. Det sagda innebär att det även i skadeståndshänseende saknar betydelse att bolaget varit av uppfattningen att Roland A inte skulle godta en omplacering till arbetet som affärssamordnare. Arbetsdomstolen finner alltså inte skäl att på denna grund jämka skadeståndet.
Frågan är då om bolaget vidtagit rättelse genom att erbjuda Roland A arbetet som affärssamordnare i ett senare skede och om det i så fall utgör skäl för jämkning.
Det är i målet klarlagt att Roland A i ett e-postmeddelande ställt till Thord H den 12 april 2006 uppgav att han ansåg att han borde ha blivit erbjuden det aktuella arbetet, och att denne åtta dagar senare återkom till Roland A i ett e-postmeddelande med följande innehåll.
Hon tjänar nästan 50 mindre än dig per månad. Är du verkligen intresserad av en sådan roll? Med den lönen? I så fall kanske (har inte kollat säkert ännu) det går att ordna! Säger detta utan att veta exakt kompetenskraven för jobbet och om de som vet bedömer att du klarar jobbet med upplärning.
Annars är det en befattning med ett helt annat arbetsinnehåll än det du haft tidigare.
För att en arbetsgivare ska anses ha fullgjort sin omplaceringsskyldighet ska individualiserade och tydliga erbjudanden ha lämnats berörda arbetstagare. Eventuella tvetydigheter eller missförstånd ska gå ut över arbetsgivaren (se AD 1995 nr 82). Av det ovan återgivna e-postmeddelandet framgår inte huruvida bolaget ansåg att Roland A hade tillräckliga kvalifikationer för det aktuella arbetet. Inte heller anges att han för det fall bolaget skulle finna att så var fallet skulle erhålla anställningen. Enligt domstolen kan meddelandet inte anses uppfylla de krav som måste ställas på ett omplaceringserbjudande. I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att ett tillräckligt klart och tydligt erbjudande om fortsatt anställning lämnats först under tingsrättsprocessen i samband med att Roland A i september 2006 fick del av svaromålet.
I förarbetena till anställningsskyddslagen uttalade lagstiftaren att en arbetsgivare som snarast möjligt rättar till ett begånget fel bör tillgodoräknas det vid bedömningen av skadeståndets storlek (prop. 1981/82:71 s. 77). Uttalandet torde i första hand ta sikte på situationer som varit svårbedömda och där arbetsgivaren relativt självmant vidtagit rättelse. I praxis har skadestånd med hänvisning till att rättelse skett inom cirka en månad jämkats, medan en villkorad rättelse i samband med tvisteförhandlingar i anledning av en uppsägning inte föranlett någon jämkning. Att som bolaget vidta rättelse drygt sju månader efter att Roland A sagts upp från sin anställning och först efter det att han anhängiggjort talan vid tingsrätten är inte en sådan rättelse som enligt domstolen bör inverka på skadeståndsbedömningen.
Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av det nu anförda att skäl för jämkning saknas och bestämmer det allmänna skadestånd som bolaget har att utge till Roland A till yrkat belopp, 50 000 kr.
Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att Roland A vunnit fullt bifall till sin talan i Arbetsdomstolen och att tingsrättens dom därför ska ändras i den del som avser allmänt skadestånd på grund av turordningsbrott. Merparten av rättegången vid tingsrätten har dock gällt frågan om det förelegat saklig grund för uppsägningen och om Roland A ägt företrädesrätt till viss anställning. Arbetsdomstolen, som inte anser att förhållandena är sådana att det finns skäl att låta vardera part stå sin rättegångskostnad vid tingsrätten, finner mot bakgrund härav att bolaget bör tillerkännas en till en tredjedel jämkad ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten. Om beloppet råder inte tvist. Inte heller beträffande rättegången i Arbetsdomstolen finns det skäl att frångå huvudregeln om den förlorade partens skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader. Bolaget ska således ersätta Roland A för hans rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Om yrkat belopp råder inte tvist.
1. Med ändring av tingsrättens domslut, punkt 1, förpliktar Arbetsdomstolen Relacom AB att till Roland A utge femtiotusen (50 000) kr, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 8 april 2008 till dess betalning sker.
2. Med ändring av tingsrättens domslut, punkt 2, förpliktar Arbetsdomstolen Roland A att ersätta Relacom AB för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med sjuttiotvåtusenniohundrafyrtioåtta (72 948) kr, varav 64 167 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från den 22 december 2008 till dess betalning sker.
3. Arbetsdomstolen förpliktar Relacom AB att ersätta Roland A för hans rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med trettiofemtusenniohundratjugofem (35 925) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Ledamöter: Inga Åkerlund, Karl Olof Stenqvist och Karl-Erik Svensson. Enhälligt.
Sekreterare: Julia Damerau Malmström