ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2009 Nr 92 En arbetsgivare i livsmedelsbranschen sade upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist. Sedan arbetsgivaren gjort nyanställningar har uppkommit tvist bl.a. huruvida en av arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för dessa anställningar.
Av 25 § anställningsskyddslagen följer att arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. I detta fall har Livs träffat en central överenskommelse enligt 2 § Las som innebär att arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen kan träffa överenskommelse om turordning för uppsägning och återanställning. Den lokala överenskommelsen innebar att återanställningsrätten avtalades bort mot att uppsägningstiden var arbetsfri, dock utan den anställdes godkännande. Tvisten gällde om överenskommelsen var giltig samt om den uppsagdes företrädesrätt hade åsidosatts. Avtalsbestämmelsen finns inte redovisad i domen, men det är ganska uppenbart att texten inte håller för en sådan lokal överenskommelse om bortavtalad företrädesrätt. Det kan f.ö. diskuteras om hela återanställningsrätten öh kan avtalas bort genom kollektivavtal dels mot bakgrund av att det är en intjänad rättighet dels mot bakgrund av att anställningsskyddet då blir så uttunnat att LAS skyddssystem urholkas på ett icke lagenligt sätt. (JMF Scanairmålet AD 1995 nr 108 där AD konstaterar att kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning utgjort en sådan urholkning av arbetstagares rättigheter som måste anses stridande mot lagens grunder och därmed ogiltiga.)
Denna mycket intressanta principfråga duckar AD elegant undan genom att konstatera att den aktuella kvinnan inte klarar av de tillsatta jobben, vilket förefaller osannolikt och en efterhandskonstruktion, eftersom hon aldrig varit uppe till prövning. Det är gissningsvis något annat som ligger bakom, som personlig antipati, mycket ledighet för sjukt barn eller något sådant. När arbetsgivarens vittnen elegant och välmodulerat som på ett snöre säger samma sak om i det här fallet hur omöjligt jobbet är för den aktuella kvinnan, brukar AD falla som ett korthus.
Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.
ARBETSDOMSTOLEN Dom nr 92/09
Mål nr A 169/08
En arbetsgivare i livsmedelsbranschen sade upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist. Sedan arbetsgivaren gjort nyanställningar har uppkommit tvist bl.a. huruvida en av arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för dessa anställningar.
ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 92/09
2009-12-09 Mål nr A 169/08
Stockholm
Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, Box 1156, 111 81 Stockholm
Ombud: förbundsjuristen Henric Ask, LO-TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81 Stockholm
1. Livsmedelsföretagen, Box 55680, 102 15 Stockholm
2. Lantmännen Axa Foodservice AB, 556680-2756, Snickarvägen 9, 153 81 Järna Ombud för båda: jur. kand. Inger Ingvarson, Li Service AB, Box 55680, 102 15 Stockholm
företrädesrätt till återanställning
______________________
Mellan Livsmedelsföretagen och Svenska Livsmedelsarbetareförbundet gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal.
Lantmännen Axa Foodservice AB är verksamt inom livsmedelsbranschen. Bolaget har en anläggning i Laholm där det tillverkas pannkaksprodukter och färsrätter. Bolaget är medlem i Livsmedelsföretagen och är därmed bundet av kollektivavtalet.
Förbundets medlem Rushe Z var anställd som livsmedelsarbetare vid bolagets anläggning i Laholm. Hennes arbetsuppgifter bestod bland annat i att kontrollera och manuellt paketera bolagets produkter, s.k. linjearbete. Under vintern 2008 uppstod en övertalighetssituation i bolagets verksamhet. Vid förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen träffade bolaget och förbundets klubb den 27 februari 2008 en överenskommelse innebärande att Rushe Z och tre andra arbetstagare skulle sägas upp. De uppsagda arbetstagarna skulle enligt överenskommelsen inte ha företrädesrätt till återanställning, men skulle vara arbetsbefriade under uppsägningstiden. Rushe Z sades upp den 29 februari 2008 med sista anställningsdag den 30 juni 2008. Samtliga uppsagda arbetstagare förutom Rushe Z accepterade överenskommelsen.
Efter uppsägningen av Rushe Z anställde bolaget vid olika tillfällen arbetstagare som saknade företrädesrätt, respektive hade sämre företrädesrätt än Rushe Z.
Mellan parterna har uppkommit tvist huruvida Rushe Z haft företrädesrätt till återanställning i bolaget och om bolaget genom att åsidosätta denna har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot henne. Parterna har förhandlat i tvistefrågorna utan att kunna enas.
Förbundet har väckt talan i Arbetsdomstolen mot arbetsgivarparterna och har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till Rushe Z utge allmänt skadestånd med 100 000 kr samt – för det fall Arbetsdomstolen skulle finna att Rushe Z haft företrädesrätt till någon av tre tillsvidareanställningar som bolaget tillsatt med början den 1 april, 13 augusti respektive 22 augusti 2008 – ekonomiskt skadestånd med 1 782 kr per månad under perioden 1 mars – 30 september 2009 och med 1 170 kr för perioden 1 oktober – 20 oktober 2009. Ränta har yrkats på det allmänna skadeståndet enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 6 augusti 2008, och på de ekonomiska skadestånden enligt 3 och 6 §§ räntelagen fr.o.m. den 25:e i efterföljande månad, allt till dess betalning sker.
Vidare har förbundet yrkat att förbundet förehålls rätten att, i mån av befogenhet, väcka talan med yrkande om ersättning för ekonomisk skada som Rushe Z kan komma att lida för tiden efter huvudförhandling i målet.
Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. Inget belopp avseende allmänt skadestånd har vitsordats som skäligt i och för sig. Beloppen avseende ekonomiskt skadestånd jämte ränta har vitsordats som skäliga.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.
Vid anläggningen i Laholm produceras färdigrätter för försäljning till storkök, restauranger, skolor och direkt till konsumenter. Produktionen är uppdelad i pannkaksavdelningen, färsavdelningen och packavdelningen. Arbetet i produktionen utgörs dels av s.k. linjearbete, dels av s.k. operatörsarbete. Linjearbete innebär avsyning samt visst manuellt arbete vid de löpande banden medan operatörsarbete innefattar hantering av robotar och maskiner som finns i de olika hallarna.
Vid pannkaksavdelningen tillverkas pannkakor, omeletter och raggmunk. Arbetet vid pannkaksavdelningen består i att blanda smet i stora kärl som sedan pumpas ut i maskiner som gräddar pannkaksprodukterna. De färdiggräddade produkterna matas ut på löpande band. De avsynas och viks manuellt av linjearbetare. Det krävs ingen upplärningstid för att behärska linjearbetet vid pannkaksavdelningen, däremot tar det ett par veckor att lära sig att blanda smet. Arbetsuppgifterna vid färsavdelningen består i att tina, mala och blanda färs. Därefter formas och steks färsen i maskiner. Även vid färsavdelningen förekommer avsyningsarbete samt visst manuellt arbete vid tillverkningen av s.k. schweizare. Vid packavdelningen utförs det mesta arbetet av maskiner och robotar, men det förekommer visst manuellt packningsarbete.
Rushe Z anställdes vid bolagets driftenhet i Laholm år 1999 som livsmedelsarbetare. Hon har arbetat i produktionen vid bolagets samtliga tre avdelningar. Vid pannkaksavdelningen har Rushe Z utfört alla arbetsuppgifter utom tillredning av smet, vilket hon har framfört önskemål om att få lära sig. Vid färsavdelningen har hon utfört samtliga arbetsuppgifter utom köttberedning, som är ett fysiskt tungt arbete och som utförs huvudsakligen av män. På packavdelningen har Rushe Z utfört samtliga arbetsuppgifter. Hon har arbetat mycket övertid. Det har aldrig framförts några klagomål på hur hon utfört sina arbetsuppgifter.
I januari 2008 blev Rushe Z akut sjuk och fick diagnosen inflammation i lederna. Hon sjukskrevs från den 18 februari 2008 och två veckor framåt. Under sjukskrivningsperioden blev hon kontaktad av Anders K som kallade henne till ett möte på arbetsplatsen den 28 februari 2008. Vid mötet, där även Annita A deltog, fick Rushe Z besked om att hon skulle sägas upp på grund av arbetsbrist enligt en avtalsturlista. Hon fick vidare besked om att hon var arbetsbefriad under uppsägningstiden. Rushe Z uppgav att hon inte godtog uppsägningen och att hon kunde tänka sig att byta till helgskiftet. Hon frågade vidare om hon skulle bli kontaktad om det skulle göras nyanställningar hos bolaget, men fick besked om att så inte skulle bli fallet. De tre övriga arbetstagare som var upptagna på avtalsturlistan hade ingen erinran mot att deras företrädesrätt till återanställning avtalades bort.
Förbundet gör gällande att Rushe Z trots den överenskommelse som ingicks mellan bolaget och klubben hade kvar sin företrädesrätt till återanställning. Under den period som Rushe Z haft sådan rätt anställde bolaget tio personer vid produktionen i Laholm. Det var fråga om sju visstidsanställningar och tre tillsvidareanställningar. Rushe Z hade tillräckliga kvalifikationer för samtliga dessa anställningar. Eftersom en av anställningarna avsåg ett vikariat som löpte ut före utgången av hennes uppsägningstid gör hon gällande företrädesrätt till endast nio av anställningarna.
Genom bolagets agerande förvärrades Rushe Zs sjukdomstillstånd. Hon var sjukskriven under hela den period som hennes företrädesrätt till återanställning avsåg. Det har dock inte funnits något hinder för henne att tillträda de aktuella anställningarna eftersom hon hade kunnat avbryta sin sjukskrivning för det fall hon hade fått ett erbjudande.
Rushe Z har intjänat en rätt till företräde till återanställning. Bolaget och klubben har inte haft behörighet att avtala bort denna intjänade rättighet. Rushe Z har haft tillräckliga kvalifikationer för samtliga anställningar som bolaget har gjort under den tid som hon har haft företrädesrätt till återanställning. Det har inte funnits något hinder för henne att tillträda anställningarna. Genom att anställa personer utan företrädesrätt, eller med sämre företrädesrätt än Rushe Z, har bolaget brutit mot 25 § anställningsskyddslagen.
Bolaget har tillverkat pannkakor och färsprodukter vid anläggningen i Laholm sedan 1970-talet. Verksamheten har förändrats väsentligt under de senaste sju åren till följd av en ökad robotisering och automatisering. Antalet anställda i produktionen har sedan år 2002 minskat från 145 till 75. Detta har i sin tur inneburit att det ställs högre krav än tidigare på de arbetstagare som arbetar i produktionen. Bolaget har vidtagit olika kompetenshöjande åtgärder.
Förutom den i målet aktuella uppsägningen gjorde bolaget arbetsbristuppsägningar åren 2002, 2004, 2006 och 2007. Inför dessa arbetsbristuppsägningar gjordes en inventering av de anställdas kompetens, och det kunde då konstateras att det fanns ett stort antal anställda med lång anställningstid som bedömdes sakna tillräckliga kvalifikationer för att klara den förändring av arbetsuppgifterna som skulle komma att ske. Vid de angivna tillfällena träffade bolaget och klubben avtalsturlistor rörande sammanlagt närmare 60 anställda, av vilka 20 var arbetstagare som inte bedömdes klara av de framtida arbetsuppgifterna. Eftersom de uppsagda arbetstagarna uttryckligen uppgav att de inte var intresserade av återanställning i bolaget avtalades deras företrädesrätt bort.
Sedan bolaget beslutat att installera ytterligare en industrirobot uppstod på nytt en övertalighetssituation avseende fyra personer. Bolaget och klubben träffades vid fem tillfällen för att diskutera vilka arbetstagare som skulle sägas upp. Slutligen enades man om fyra arbetstagare, av vilka Rushe Z var en. Gemensamt för dessa arbetstagare var att de endast kunde utföra linjearbete. Eftersom bolaget hade ett överskott av linjearbetare och inte längre anställde arbetstagare som endast kunde utföra linjearbete, var parterna överens om att de berörda arbetstagarna saknade tillräckliga kvalifikationer för eventuella återanställningar. På grund av att det rådde osäkerhet huruvida de berörda arbetstagarna samtyckte till att bli uppsagda dokumenterades överenskommelsen i protokoll. Arbetstagarna arbetsbefriades under uppsägningstiden som kompensation för att företrädesrätten avtalades bort.
Eftersom Rushe Zs sjukskrivning blev förlängd kom hon aldrig att åtnjuta kompensationen. Detta var dock inget som bolaget hade kännedom om när överenskommelsen ingicks eftersom Rushe Z, enligt de uppgifter som bolaget då hade, skulle återgå i tjänst efter den 29 februari 2008.
Det är riktigt att bolaget efter uppsägningarna gjorde vissa nyanställningar. Eftersom det manuella linjearbetet alltjämt skulle utföras fram till dess att roboten skulle tas i bruk efter sommaren 2008 var bolaget tvunget att under perioden den 17 mars – 11 juli 2008 anställa vikarier för att utföra linjearbete. Vikarierna ersatte alltså de uppsagda och arbetsbefriade arbetstagarna. Det vitsordas att Rushe Z hade tillräckliga kvalifikationer för dessa två vikariatsanställningar. Vikariatsanställningarna avsåg huvudsakligen arbete under Rushe Zs uppsägningstid då hon enligt överenskommelsen som bolaget och klubben träffat var arbetsbefriad. Rushe Z gjorde inte klart för bolaget att hon önskade arbeta under uppsägningstiden. Under alla omständigheter återstod endast elva dagars arbete när Rushe Zs anställning upphörde den 30 juni 2008. Hon har således inte kunna tillträda anställningen inom skälig tid. Rushe Z var dessutom sjukskriven under hela den ifrågavarande tiden och hade följaktligen inte någon faktisk möjlighet att tillträda anställningarna.
Beträffande övriga nyanställningar saknade Rushe Z tillräckliga kvalifikationer eftersom de avsåg operatörsarbete, något som Rushe Z inte klarade av. För att få anställning som operatör ska man helst ha teknisk utbildning eller livsmedelsteknisk utbildning eller arbetserfarenhet. Eftersom det har varit svårt att hitta anställda med dessa kvalifikationer har det räckt med intresse och fallenhet för yrket. Att lära sig operatörsarbetet på pannkaksavdelningen tar omkring ett år medan det krävs omkring åtta månaders upplärning för att bli operatör på de båda andra avdelningarna. De nyanställda arbetstagarna har visserligen initialt arbetat med linjearbete för att lära sig bolagets produkter och verksamhet, men syftet har varit att de ska klara av operatörsarbete. Nyanställda som efter en upplärningsperiod inte bedömdes klara av operatörsarbete fick avsluta sina anställningar. Bolaget har inte gjort några nyanställningar av linjearbetare. Inför varje i målet aktuell nyanställning förhandlade bolaget med klubben, och parterna vara överens vid samtliga nyanställningar.
Under den tid som Rushe Z var anställd i bolaget utförde hon enbart manuellt linjearbete. Detta framgår bland annat av att hon hade en väsentligt lägre lön än de arbetstagare som utförde operatörsarbete. Rushe Z hade inte någon teknisk eller livsmedelsteknisk utbildning och inte heller någon fallenhet för att lära sig operatörsarbete. Hon genomgick utbildningar i syfte att lära sig operatörsarbete, men kunde inte tillgodogöra sig utbildningarna. Hon bedömdes inte heller kunna lära sig operatörsarbetet inom skälig tid. Vid dessa förhållanden ansågs hon sakna tillräckliga kvalifikationer för operatörsarbete.
De lokala parterna har med stöd av 2 § tredje stycket anställningsskyddslagen träffat en överenskommelse om avvikelse från bestämmelserna om företrädesrätt. Överenskommelsen är bindande för Rushe Z. Hon har därför inte haft någon företrädesrätt till återanställning. Oavsett om överenskommelsen är bindande för Rushe Z har bolaget inte brutit mot bestämmelsen i 25 § anställningsskyddslagen. Beträffande de två anställningar för vilka Rushe Z har haft tillräckliga kvalifikationer har bolaget inte känt till att Rushe Z önskade arbeta, och hon har under alla förhållanden inte kunnat tillträda dessa anställningar inom skälig tid. Beträffande övriga anställningar under den ifrågavarande perioden har Rushe Z saknat tillräckliga kvalifikationer. Hon har inte heller kunnat tillträda någon av dessa anställningar inom skälig tid. Grund för ekonomiskt skadestånd saknas redan av det skälet att det inte har förelegat något orsakssamband mellan bolagets agerande och Rushe Zs sjukdom.
Rushe Z var anställd som livsmedelsarbetare vid bolagets anläggning i Laholm. I februari 2008 sades hon upp på grund av arbetsbrist. Före uppsägningen hade bolaget och klubben träffat en överenskommelse som innebar att Rushe Z inte skulle ha företrädesrätt till återanställning. Rushe Z godkände inte överenskommelsen. Sedan Rushe Z sagts upp har bolaget anställt arbetstagare som saknat företrädesrätt eller som har haft sämre företrädesrätt än Rushe Z.
I målet har uppkommit flera tvistefrågor. Det råder för det första tvist huruvida Rushe Z är bunden av bolagets och klubbens överenskommelse om att hon över huvud taget inte skulle ha företrädesrätt till återanställning. För den händelse så inte är fallet råder tvist huruvida Rushe Z har haft företrädesrätt till de vikariatsanställningar som bolaget tillsatte under uppsägningstiden, då hon var arbetsbefriad. Därutöver råder tvist i frågan om Rushe Z haft tillräckliga kvalifikationer för övriga anställningar som bolaget har tillsatt under den tid som hon enligt anställningsskyddslagen kan ha haft företrädesrätt till återanställning. Slutligen är det tvistigt om Rushe Z hade kunnat tillträda anställningarna inom skälig tid.
Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Rushe Z samt vittnesförhör med klubbordföranden Annita A och linjearbetaren Inger A. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med HR-konsulten Anders K och produktionschefen Martin G. Skriftlig bevisning har åberopats.
Av 25 § anställningsskyddslagen följer att arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. Företrädesrätten gäller från tidpunkten för uppsägningen och därefter till dess nio månader har förflutit från den dag då anställningen upphörde.
En förutsättning för företrädesrätt är bl.a. att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen. Enligt uttalanden i förarbetena och fast praxis i Arbetsdomstolen har i kravet på tillräckliga kvalifikationer inte ansetts ligga annat än att arbetstagaren ska ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om. Det innebär att en arbetsgivare inte får tillämpa andra eller strängare kvalifikationskrav än vad denne tillämpar för en anställning av det ifrågavarande slaget och att arbetsgivaren inte kan åberopa kvalifikationskrav som framstår som obefogade eller överdrivna. Det krävs således inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början utan endast att han har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Å andra sidan kan en arbetstagare inte göra anspråk på arbetsuppgifter som skulle kräva omskolning eller som kräver yrkesvana som denne inte besitter. En arbetsgivare som hävdar att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete har bevisbördan för riktigheten i detta påstående.
En arbetstagare som antar ett erbjudande om återanställning behöver inte tillträda den nya anställningen förrän efter en skälig övergångstid.
Genom 2 § tredje stycket anställningsskyddslagen ges möjlighet att genom kollektivavtal göra avvikelse från bestämmelserna om företrädesrätt i 25 –27 §§ anställningsskyddslagen. Några särskilda i lagen angivna begränsningar av parternas rätt att genom kollektivavtal avvika från lagens turordningsbestämmelser föreligger inte. Den frihet som ges åt parterna att träffa avvikande kollektivavtal är dock inte obegränsad. I praxis har slagits fast att kollektivavtal som innebär en otillbörlig urholkning av arbetstagarens lagstadgade rättigheter strider mot lagens grunder och är i motsvarande mån ogiltiga (se t.ex. AD 1995 nr 108).
Som Arbetsdomstolen konstaterat i det föregående föreligger flera tvistefrågor i målet. För bifall till förbundets talan krävs att Arbetsdomstolen konstaterar att den i målet aktuella överenskommelsen mellan bolaget och klubben inte kan göras gällande mot Rushe Z. Arbetsdomstolen väljer emellertid att inrikta sina överväganden på vissa andra frågor som aktualiseras i tvisten.
Beträffande de vikariatsanställningar som bolaget gjorde under perioden den 17 mars – 11 juli 2008 har arbetsgivarparterna vitsordat att Rushe Z haft tillräckliga kvalifikationer. De har anfört att vikariaten avsåg bl.a. Rushe Zs arbetsuppgifter, vilket föranletts av att hon och de övriga uppsagda arbetstagarna arbetsbefriades under uppsägningstiden, i Rushe Zs fall tiden den 29 februari – 30 juni 2008.
Vad Arbetsdomstolen har att ta ställning till i denna del är alltså om Rushe Z skulle ha erbjudits en anställning vilken gjordes av bolaget som en direkt följd av att hon själv blivit uppsagd och arbetsbefriad. Att förbundet menar att det i dessa fall är fråga om brott mot företrädesrätten sammanhänger med att de aktuella vikariaten kom att avslutas elva dagar efter utgången av Rushe Zs uppsägningstid. Denna omständighet bör dock enligt domstolens mening inte tillmätas någon betydelse i sammanhanget. Även om vikariaten skulle betraktas som nya anställningar hade ju Rushe Z kunnat tillträda dem först när endast elva dagar återstod av dem. Hon hade under sådana förhållanden inte kunnat tillträda anställningarna inom skälig tid. Arbetsdomstolen kommer till slutsatsen att det i denna del inte har kunnat vara fråga om något åsidosättande av företrädesrätt till återanställning.
Beträffande de övriga anställningar som bolaget tillsatt under den ifrågavarande perioden har arbetsgivarparterna anfört följande. Anställningarna har avsett operatörsarbete. Rushe Z saknade tillräckliga kvalifikationer för dessa anställningar, och det var just denna omständighet som medförde att hon i avtalsturlistan hamnade bland dem som blev uppsagda. Rushe Z har sedan hon anställdes i bolaget enbart utfört linjearbete. Hon har genomgått olika utbildningar, men har inte visat någon fallenhet för att lära sig operatörsarbetet. Det tar mellan åtta och tolv månader att lära sig operatörsarbete, och en arbetsgivare ska inte behöva acceptera en längre upplärningstid än sex månader.
Förbundets inställning är att Rushe Z i varje fall hade kunnat lära sig arbetsuppgifterna som operatör inom en rimlig tid.
Genom förhören med Martin G och Anders K det framkommit att verksamheten vid bolagets produktionsavdelningar genomgått radikala förändringar under de senaste åren. Anders K , som arbetat i bolaget sedan år 1984, har uppgivit att merparten av arbetsuppgifterna fram till år 2001 var av rent manuell karaktär. Han har vidare berättat att den robotisering som bolaget påbörjade år 2001 fick till följd att det uppstod övertalighet bland linjearbetarna och att bolaget tvingades genomföra uppsägningar i flera omgångar eftersom det fanns ett stort antal anställda som endast kunde utföra arbetsuppgifter som det inte längre fanns behov av. Vidare har Martin G och Anders K uppgett att bolaget inte längre nyanställer linjearbetare och att alla som nyanställs ska bli operatörer i åtminstone en, helst två av hallarna. Martin G har tillagt att samtliga nyanställda visserligen initialt som ett led i sin utbildning till operatörer har arbetat med linjearbete, men att målet har varit att de ska utvecklas till operatörer. Han har uppgett att de nyanställda arbetstagarna har utvärderats regelbundet och att de som inte har bedömts kunna utvecklas till operatörer har fått sluta.
Vad som framkommit i målet ger enligt Arbetsdomstolens mening klart stöd för att de anställningar som bolaget gjort under den ifrågavarande perioden avsett operatörsarbete. Frågan blir då om Rushe Z har haft möjlighet att lära sig sådant arbete inom skälig tid. Genom de uppgifter som Martin G lämnat, och som bekräftats av Annita A, tar det åtskilliga månader att lära sig operatörsarbetet. Enligt Martin G tar det omkring tio månader att lära sig operatörsarbetet i pack- och färshallen och omkring ett år att lära sig operatörsarbetet i pannkakshallen.
Rushe Z har gjort gällande att hon utfört allt arbete vid bolagets produktion utom tillredning av pannkakssmet. Inger A, som har arbetat på samma skift som Rushe Z, har uppgett att hon uppfattade Rushe Z som duktig och villig att lära sig.
Martin G, som har ansvarat för inventeringen av arbetstagarnas kompetens, har uppgett följande. Samtliga arbetsuppgifter som Rushe Z utfört har varit hänförliga till linjearbete. Bolaget har satsat stora resurser på att försöka utbilda linjearbetare, däribland Rushe Z, till operatörer. Bolaget gjorde dock bedömningen att Rushe Z inte har kunnat tillgodogöra sig utbildningarna och hon har saknat den analytiska förmåga och det tekniska kunnande som krävs för arbetet som operatör. Bolagets bedömning har grundats på uppgifter som lämnats av de sammanlagt åtta arbetsledare som arbetat med Rushe Z.
I målet har inte framkommit uppgifter som med någon tyngd motsäger de uppgifter som lämnats av Martin G. Arbetsdomstolen anser att det får anses styrkt i målet dels att Rushe Z har saknat tillräckliga kvalifikationer för operatörsarbete, dels att hon inte heller hade kunnat lära sig detta arbete inom skälig tid. Det betyder att bolaget inte kan ha åsidosatt hennes företrädesrätt i samband med de aktuella anställningarna.
Arbetsdomstolens slutsats blir att Rushe Z under alla förhållanden inte har kunnat göra anspråk på återanställning hos bolaget. Därmed saknas anledning att ta ställning i frågan om giltigheten av den överenskommelse som innebar att bolaget och klubben avtalade bort hennes företrädesrätt till återanställning.
Vid denna utgång ska förbundet utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Förbundet har vitsordat arbetsgivarparternas ersättningsyrkande utom beträffande lönekostnader för platschefen Jörgen Nilssons interna förberedelser samt för Anders K s och Martin Gs interna förberedelser och inställelse till huvudförhandlingen. Förbundet har menat att detta arbete med processen borde ligga inom ramen för deras sedvanliga arbetsuppgifter hos bolaget.
Av 18 kap. 8 § rättegångsbalken framgår att ersättning för rättegångskostnad ska utgå för parts arbete med anledning av rättegången. Arbetsdomstolen finner inte skäl att ifrågasätta bolagets uppgifter om att lönekostnaderna avser merarbete som Anders K , Martin G och Jörgen Nilsson har lagt ner för bolagets räkning med anledning av processen i Arbetsdomstolen. Vid detta förhållande ska förbundet ersätta arbetsgivarparterna för dessa kostnader. Beloppet framstår som skäligt.
1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Livsmedelsarbetareförbundets talan.
2. Svenska Livsmedelsarbetareförbundet ska ersätta Livsmedelsföretagen och Lantmännen Axa Foodservice AB för deras rättegångskostnader med tvåhundrafyrtioentusentrehundratrettiofyra (241 334) kr, varav 216 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Ledamöter: Michaël Koch, Ulla Erlandsson, Inga Jerkeman, Karl Olof Stenqvist, Ulf Perbeck, Maria Hansson och Inger Efraimsson. Enhälligt.
Sekreterare: Marie-Louise Collin