Dessa historiska domar, som fortfarande är vägledande för arbetsrätten i Sverige är svårtillgängliga för allmänheten. Jag har därför skannat in dem och lagt upp dem på nätet. Att skanna in en dom innebär att det kan uppstå viss läsfel. vill Du alltså vara absolut säker på ordalydelsen skall Du inte använda den här texten. eftersom de flesta människor som figurerar i de här domarna har jag inte avpersonifierat domarna, som jag gör med moderna domar. I övrigt är det orginaltexten. Jag har inte lagt in någon innehållsförteckning, utan Du får bekväma dig till att läsa hela domen.

Läs och känn historiens vingslag, även om det tyvärr väldigt sällan är några vingslag som för arbetarnas sak framåt. Mycket av dömande går faktiskt tillbaka på 1800 talets på legostadgan fotade rättsbildning.     

AD 1929 nr 29  29/29 ang. arbetsgivarens arbetsledningsrätt

Historiska domar från Arbetsdomstolen. a) Visst kollektivavtal (för pappersbruksindustrien) har av arbetsdomstolen ansetts innebära, att därav bunden arbetare är skyldig att mot de avtalsenliga löneförmåner, som gälla för det arbete, vari han är anställd, utföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning, som står i naturligt samband med dennes verksamhet och kan anses falla inom vederbörande arbetares allmänna yrkeskvalifikationer. Tillämpning av denna regel på vissa ombyggnadsarbeten.

b)   Fråga huruvida en av arbetarsidan företagen strejk och en i anslutning därtill förklarad blockad vore avtalsstridiga. Då denna fråga besvarats nekande, har fråga tillika uppkommit, huruvida efter arbetsdomstolens dom angående den menings­skiljaktighet, som föranlett stridsåtgärderna, ett upprätthållande. av dessa vore berättigat.

c)   Fråga huruvida arbetarna vid visst skiftarbete vore be­rättigade till övertidsersättning.

 

 

Sveriges Pappersbruksförbund och Koppoms Pappers­fabriks Aktiebolag mot Svenska Pappersindustriarbetareförbundet och dess avdel­ning nr 69 Kopporr.

a)   Visst kollektivavtal (för pappersbruksindustrien) har av arbetsdomstolen ansetts innebära, att därav bunden arbetare är skyldig att mot de avtalsenliga löneförmåner, som gälla för det arbete, vari han är anställd, utföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning, som står i naturligt samband med dennes verksamhet och kan anses falla inom vederbörande arbetares allmänna yrkeskvalifikationer. Tillämpning av denna regel på vissa ombyggnadsarbeten.

b)   Fråga huruvida en av arbetarsidan företagen strejk och en i anslutning därtill förklarad blockad vore avtalsstridiga. Då denna fråga besvarats nekande, har fråga tillika uppkommit, huruvida efter arbetsdomstolens dom angående den menings­skiljaktighet, som föranlett stridsåtgärderna, ett upprätthållande. av dessa vore berättigat.

c)   Fråga huruvida arbetarna vid visst skiftarbete vore be­rättigade till övertidsersättning.

Dom den 7 september 1929.

I november 1928 har mellan pappersbruksförbundet, å ena, samt pap­persindustriarbetareförbundet jämte vissa andra fackförbund, å andra sidan, upprättats ett kollektivavtal för pappersbruksindustrien. Enligt detta avtal uppdelas arbetspersonalen med hänsyn till löneförhållan­dena i åtta grupper. Förutom de egentliga driftsarbetarna omfattar denna gruppindelning jämväl grovarbetare samt arbetare å reparations­avdelningarna (hantverkare). Det stadgas i avtalet, att överenskom­melse må genom lokala förhandlingar kunna träffas om sådana ändringar eller omflyttningar och kompletteringar av gruppindelningen, som vid de olika fabrikerna kunna anses behövliga. Jämlikt avtalet skall arbete i alla de fall, där det låter sig göra, utlämnas på ackord men i övrigt mot timlön. Denna senare är i avtalet bestämd för var och en av de särskilda grupperna.

I ett mellan bolaget och avdelningen i anslutning till riksavtalet upprättat lokalavtal har gruppindelningen kompletterats så, att detta avtal omfattar jämväl reparationssnickare med egna verktyg, träar­betare med egna verktyg, stenarbetare samt hjälpare i reparations­avdelningarna. Lokalavtalet fastställer åtskilliga fasta ackord, varjämte lämnas föreskrift om visst premieackord, däri alla vid bruket Nr 29 fast anställda arbetare, vilka icke åtnjuta fasta ackord, äro delaktiga. Riksavtalet innehåller bland annat följande bestämmelser:

Ȥ 7.

Vid störningar i driften, beroende på maskinskada eller naturhinder, skall arbetsgivaren i den mån så ske kan bereda därigenom utestängd arbetare sysselsättning i annat arbete, och skall arbetslönen därvid utgå efter det arbete, som han utför, mot härför i avtalet stadgad eller för tillfället överenskommen arbetslön.

§ 8.

Arbetstid.

1.   Den ordinarie arbetstiden är för dagarbetare 48 effektiva timmar per helgfri vecka. Om arbetstimmarnes fördelning under veckan skall förhandlas lokalt vid de olika bruken.

2.   Kan överenskommelse om arbetstidens fördelning ej träffas, skola dagarbetare hava endast en rast, och blir vid bristande överenskom­melse i övrigt följande indelning gällande:

Kl. 7.30 f. m.-11.30 f. m. arbetstid. » 11.30             * -12.30 e. m. rast.

» 12.30 e. m.-4.30                          »        arbetstid.

3.   För skiftesarbetare med tre skift är arbetstiden 48 timmar per helgfri vecka, fördelade på 6 skift om vardera 8 timmar.

4.   Ångpannehus, syraberedning, sodahus och kokeri i cellulosaan­läggningar, sliperier och alla kraftcentraler samt pappersbrukens ång­centraler för uppvärmningsändamål, kraftalstring, eldsläckning och påeldning skola drivas veckan runt med 21 skift, där så av tekniska eller praktiska skäl visar sig vara av behovet påkallat, dock under förutsätt­ning, att tillräcklig avlösningspersonal tillsättes, så att varje arbetare erhåller en genomsnittlig ordinarie arbetstid av 48 timmar per vecka under 3 veckor i följd.

5.   Efter överenskommelse på platsen mellan arbetsgivare och ar­betare må jämväl i andra fabriksavdelningar än de här ovan nämnda arbetet kunna drivas i 19, 2o eller 21 skift, under förutsättning att till­räcklig avlösningspersonal tillsättes, så att varje arbetare erhåller en genomsnittlig arbetstid av 48 timmar per vecka under 3 veckor i följd.

6.   Huvudorganisationerna förbinda sig att icke motverka sådana lokala överenskommelser som utsträckning av arbete i 19-21 skift, varom nu sagts.

7.   Vid skiftsarbete, för vilket arbetsgivaren ej kräver kontinuerlig drift, må arbetet utföras på ett dag- och ett nattskift under dygnet eller å två dagskift om vardera 8 timmar. Vid drift å två dagskift får, då så kan ske, utan att det effektiva arbetet därav lider, arbetas 8 timmar utan matrast. På ställen där detta ej kan ske, skall måltidsrast införas,

dock alltid så, att den effektiva arbetstiden ej kommer att understiga 48 timmar per helgfri vecka.

8.   I de fall Arbetsrådet så medgiver, må vid arbete, som på grund av sin natur år av sådan beskaffenhet, att regelbunden tidsindelning ej kan följas såsom exempelvis vid lastnings- och lossningsarbete eller reparationer, arbetet utföras på annan tid än den ordinarie arbets­tiden, dock så, att den genomsnittliga arbetstiden under 4 på varandra följande veckor ej överstiger 48 timmar per helgfri vecka. För sådan förskjuten arbetstid betalas särskild ersättning enligt § 9 punkterna 2 och 3.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

§ 9­

x. När arbetsgivaren så fordrar, skall, i den utsträckning gällande lag eller av vederbörande myndighet erhållet tillstånd sådant med­giver, arbete utföras å annan tid än den ordinarie arbetstiden (över­tidsarbete).

2.   Övertidsersättningen utgår med 3o % för de två första timmarna omedelbart efter ordinarie arbetstiden, måltidsrast oräknad, å söcken­dagar och 6o % för all annan övertid å vardagar.

3.   För övertidsarbete å söndag eller helgdag, räknat från kl. 6 f. m. till kl. 6 f. m., samt för arbete å de i § 8 punkt 13 angivna tiderna för stillestånd i driften utgår ersättning av 75 %.

§ 17

Uppstår rörande tolkning eller tillämpning av gällande avtal eller av annan anledning tvist mellan arbetsgivaren och hans arbetare, må sådan tvist under inga omständigheter föranleda till omedelbar arbets­inställelse från någondera sidan, utan skall därom förhandlas först mellan parterna själva och därefter, om enighet ej uppnås, mellan arbetsgi­varens organisationer och vederbörande fackförbunds styrelse. Vid för­handling direkt mellan parterna skola, därest av tvisten berörda orga­nisationer ej annat i varje särskilt fall bestämma, ombud för samma organisationer närvara.

§ 18.

1.  Som brott mot gällande avtal må - där bestämmelserna i näst­föregående paragraf för där avsedda fall iakttagits - icke anses vare sig av arbetsgivaren företagen lockout, som i föreskriven ordning god­känts av vederbörande ’arbetsgivareorganisation, eller av arbetarne företagen strejk eller blockad, som sker efter medgivande av veder­börande fackförbunds styrelse. Sådan lockout, strejk eller blockad får dock ej ske för att framkalla. ändring av eller tillägg till gällande avtal eller förbindas med yrkande om sådan ändring eller tillägg.

 

Sedan någon tid tillbaka hava vid Koppoms pappersbruk bedrivits vissa av bolaget såsom större reparationsarbeten betecknade arbeten. Angående omfattningen av dessa arbeten är i huvudsak följande upplyst.

I varmsuperiet skola träväggarna och det av trä uppförda taket utbytas mot väggar av sten och tak av betong. I maskinsalen till pappersma­skin III skall likaledes trätaket ersättas med tak av betong. Två kall­slipar med tillhörande turbiner i avdelning 2 skola helt utrivas och er­sättas med en ny turbin med slipapparat, vilka dock placeras på annat ställe, nämligen i övre änden av varmsuperiet, vartill plats erhålles genom framdragning och förlängning av vissa väggar. I avdelning 2 skall i stället insättas en ny tidsenlig turbin med elektrisk generator, nog stor för driften av sulfitfabriken, de tre pappersmaskinerna med holländeri och övriga bimaskiner, vilka förut drivits med tio småtur­biner. Holländeriet för de tre pappersmaskinerna, vilket förut varit spritt på tre olika ställen, är avsett att sammanföras på en plats. För att få bärighet för de nya betongtaken måste vissa nya väggar upp­föras och andra förlängas, varjämte en höjning av vissa väggar är erforderlig.

För ifrågavarande arbeten har bolaget nyanställt en verkmästare och vissa specialarbetare, exempelvis murare, för vilka löner ej finnas upp­tagna vare sig i riksavtalet eller lokalavtalet. Med dessa specialarbetare hava upprättats särskilda avtal. I övrigt har bolaget för arbetet använt egna arbetare, nämligen dels grovarbetare, dels reparations- och andra specialarbetare och dels slutligen egentliga driftsarbetare, som varit lediga på den grund, att bolaget i saknad av erforderligt driftsvatten måst inställa driften vid vissa avdelningar. Dessa bolagets egna arbetare hava avlönats med avtalsenlig timlön jämte andel i drifts­ackordet.

Emellertid hava arbetarna gjort gällande, att de pågående arbetena vore av sådan omfattande natur, att de icke kunde betraktas såsom vanligt reparationsarbete utan såsom byggnadsindustriellt arbete, samt att med hänsyn härtill kollektivavtalet icke vore tillämpligt för. arbetena i fråga. I enlighet med denna ståndpunkt hava arbetarna fordrat högre betalning, ungefärligen motsvarande vad i orten betalas inom byggnadsindustrien.

Då vid förhandlingar enligt § 17 i riksavtalet denna tvistefråga icke kunnat lösas, hava de med ifrågavarande arbeten sysselsatta arbetarna den 19 augusti 1929 nedlagt arbetet, och har avdelningen efter med­

. givande av pappersindustriarbetareförbundets styrelse förklarat ar­betena i blockad.

Med anledning av omförmälda arbeten har uppkommit tvist jämväl i ett annat avseende. I enlighet med riksavtalets § 8 punkt 7 har bo­laget beordrat arbetenas utförande i två dagskift, som varit förlagda det. första mellan kl. 5 f. m. och kl. 2 e. m. samt det andra mellan kl. 2 e. m. och kl. u e. m. Arbetarna hava emellertid ansett, att dylik skiftindelning icke finge äga rum beträffande arbeten av ifrågavarande

natur, och hava därför gjort gällande, att ersättning i detta fall skulle utgå såsom för förskjuten arbetstid på sätt stadgades i § 8 punkt 8. På grund av de sålunda uppkomna tvisterna hava pappersbruksför­bundet och bolaget efter stämning å pappersindustriarbetareförbundet och avdelningen vid arbetsdomstolen yrkat:

i)    att arbetsdomstolen måtte förklara, att, såvida bolaget tillämpade bestämmelserna i nu gällande kollektivavtal (riksavtal och lokalavtal), arbetare tillhörande pappersindustriarbetareförbundet äro skyldiga utföra nu ifrågavarande arbeten;

2)  att den igångsatta strejken och blockaden måtte förklaras avtals­stridiga;

3)   att det måtte vid verkande vite åläggas pappersindustriarbetare­förbundet att vidtaga erforderliga mått och steg. för stridsåtgärdernas omedelbara bävande;

4)   att arbetarna måtte förklaras icke vara berättigade till den begärda ersättningen för förskjuten arbetstid;

samt att bolaget måtte tillerkännas ersättning för sina rättegångs­kostnader.

·         Pappersbruksförbundet och bolaget hava till stöd för yrkandena anfört: I kollektivavtalets begrepp måste anses ligga, att de hos bolaget anställda arbetarna vore skyldiga utföra allt av bolaget beordrat ar­bete, åtminstone om bolaget för arbetet tillhandahölle de löneförmåner,. som varje arbetare enligt avtalet ägde uppbära för arbete, vari hän - egentligen vore anställd. I förevarande fall, där avtalet slutits före den 1 januari 1929, vore visserligen 4 § i lagen om kollektivavtal ej tillämplig, men strejken och blockaden måste -anses avtalsstridiga, enär berörda stridsåtgärder, på sätt i riksavtalets § 18 vore förbjudet, åsyf­tade att framkalla ändring av eller tillägg till gällande avtal. Det måste anses tillkomma arbetsgivaren att bestämma, när arbete skulle utföras i skift, och då följaktligen bestämmelsen i riksavtalets § 8 punkt 7 vore tillämplig, kunde arbetarna ej anses berättigade till ersättning för för­skjuten arbetstid.                       -

A arbetarsidan har genmälts: Arbetarna vidhölle, att de ifrågavarande arbetena vore att anse såsom byggnadsindustriellt arbete och icke såsom reparationsarbete. Att vanliga driftsarbetare icke utan vidare kunde användas för sådant arbete borde vara ställt utom tvivel, men ej heller bolagets reparationsarbetare kunde anses vara skyldiga att mot kol­lektivavtalets löner utföra annat arbete än verkligt reparationsarbete inom fabriken eller arbete, som eljest stode i direkt sammanhang med driften. Strejken och blockaden kunde ej anses avtalsstridiga, då den tvist, som föranlett berörda stridsåtgärder, gällde frågan om kollek­tivavtalets omfattning. Vad anginge. skiftarbetet finge § 8 punkt 7 endast tillämpas för sådant arbete, som i avtalet betecknats såsom skift­arbete eller enligt praxis brukade utföras i skift, något som icke vore fallet med förevarande arbeten.

Arbetsdomstolen har tagit i övervägande vad sålunda och i övrigt förekommit.

Vad angår första stämningsyrkandet, måste kollektivavtalet anses innebära, att därav bunden arbetare är skyldig att mot de avtalsenliga löneförmåner, som gälla för det arbete, vari han är anställd, utföra allt sådant arbete• för arbetsgivarens räkning, som står i naturligt samband med dennes verksamhet och kan anses falla inom vederbörande arbetares allmänna yrkeskvalifikationer. De arbeten, varom i målet är fråga, måste anses på angivet sätt stå i naturligt samband med bolagets verksamhet. På grund härav prövar arbetsdomstolen rättvist lämna följande förklaring an­gående de hos bolaget anställda, till pappersindstriarbetareförbundet anslutna arbetarnas skyldighet att biträda vid dessa arbeten. Grov­arbetare samt reparations- och andra specialarbetare hava skyldig­het att mot de löneförmåner, som enligt riksavtalet eller lokalavtalel gälla för det arbete, i vilket var och en är anställd, lämna dylikt bi­träde, i den mån han sysselsättes i enlighet med sina yrkeskvalifika­tioner. Driftsarbetare kunna däremot på grund av sina särskilda yrkeskvalifikationer icke annat än i undantagsfall hava motsvarande skyldighet. Skulle arbetare, vilken På grund av förhållande, varom sägs i riksavtalets § 7, icke kunnat beredas arbetare och vilken enligt det föregående icke är skyldig biträda vid de nu ifrågavarande arbetena, likväl åtaga sig dylikt biträde, gäller om arbetslönen vad i § 7 stadgas, d. v. s. lönen skall utgå efter den grund, som i avtalet är stadgad för det sålunda åtagna arbetet, såframt ej frivillig överenskommelse om annan lön träffa:.

Beträffande andra yrkandet hava strejken och blockaden verk­ställts först sedan vederbörliga förhandlingar ägt rum och efter medgivande av pappersindustriarbetareförbundets styrelse. Med hänsyn härtill och då berörda stridsåtgärder föranletts av tvist, huruvida avtalet överhuvud ägde tillämplighet å ifrågavarande arbeten, och icke för att framkalla ändring av eller tillägg till avtalet, finner arbetsdomstolen åtgärderna icke hava varit stri­dande mot avtalet, och varder därför ifrågavarande yrkande ogillat.

Då den tvist, som föranlett stridsåtgärderna, nu blivit löst genom arbetsdomstolens dom samt ett upprätthållande av strids­åtgärderna även därefter skulle, med hänsyn till lösningens resultat, innebära ett krav på ändring av avtalet, prövar däremot arbets-

domstolen i anledning av det tredje yrkandet rättvist förplikta pap­persindustriarbetareförbundet och avdelningen att omedelbart vid­taga erforderliga ritgärder för arbetets återupptagande och blockadens hävande.

Med avseende å det fjärde yrkandet kan det på grund av avtalets avfattning och omständigheterna i övrigt icke antagas, att bolaget äger påfordra de ifrågavarande arbetenas utförande i skift utan att betala övertidsersättning för den arbetstid, som faller utan­för den ordinarie arbetstiden enligt vid bruket gällande indelning för dagarbete, och varder därför detta yrk2nde ogillat.

I fråga om det femte yrkandet finner arbetsdomstolen skäligt, att bolaget självt vidkännes sina rättegångskostnader.

Närvarande i domstolen vid beslutets fattande: Ordföranden Lindhagen; ledamöterna Lind och Bergsten, ersättarna Paues och Rudberg, ledamoten Farslund och ersättaren Karlen.

Omröstningen skedde särskilt beträffande vart och ett av de av pap­persbruksförbundet och bolaget framställda yrkandena.

Vid omröstningen angående yrkandet under r) förenade sig ordfö­randen, ledamöterna Lind och Bergsten samt ersättarna Paues och Rud­berg om den mening, domen innehåller. ledamoten Forslund och er­sättaren Karlen förenade sig om följande votum:

»Beträffande första stämningsyrkandet anse vi rättvist förklara, att då de pågående arbetena äro av omfattande natur, kunna de icke betraktas såsom vanligt reparationsarbete utan böra hänföras till bygg­nadsindustriellt arbete, varföre riksavtal för pappersbruksindustrien år 1929 eller gällande lokalavtal vid Koppoms Pappersfabriks Aktie­bolag icke kunna vara tillämpliga för arbetena i fråga.»

Vid omröstningen rörande de med 2) Och 3) betecknade yrkandena anfördes icke någon skiljaktig mening.            

Vid omröstningen om yrkandet under ¢) förenade sig ord öranden, leda­möterna Lind, Bergsten och Forslund samt ersättaren Karlen om den mening, domen innehåller. Ersättarna Paues och Rudberg voro från beslutet skiljaktiga och yttrade:

Ersättaren Paues: »Då avtalet måste anses giva bolaget rätt att be­stämma, huruvida det ordinarie arbetet skall utföras i form av dag­arbete eller skiftarbete, och då, såvitt upplyst blivit, det ifrågavarande skiftarbetet icke utförts å annan tid än som blivit för detsamma fast­ställd, prövar jag rättvist förklara, att bolaget icke skall vara skyldigt att för nämnda ordinarie skiftarbete utgiva ersättning såsom för för­skjuten arbetstid.»

Ersättaren Rudberg: »Då avtalet ej innehåller några bestämmelser, som förhindra arbetsgivaren att utan särskild ersättning utföra även reparationsarbeten på skift,. anser jag, att bolaget icke är skyldigt att för sådant skiftarbete betala någon övertidsersättning. Vid omröstningen angående yrkandet under 5) yppades ej skiljaktig mening.